hell yeah! idag var det matchdag! först hade jag och louise fått joina nittioettorna som skulle möta vårt gamla lag, våra sötnoasar, våra älsklingar - aik f90! vet ni hur mycket jag saknar er eller? jättejättejättemycket!! micki, hanna, amanda, vikkan och malin - herregud, det kändes så konstigt att spela MOT er! ni är ju det lag jag har tillhört hela livet känns det som. men för att göra alla stackars ovetande människor lite mer informerade - spårvägen f91 vann över aik f90, och det kändes skönt ska ni veta! sen var det match igen efter det! då var det dags för spårets nittior och en fajt mot bk söder. oh yes, vinna skulle vi - och ledde gjorde vi, rätt stort ett tag. men sen kom det där som alltid kommer. den kollektiva kollapsen. jag vet inte varför - men det ryktas om att det är dålig fysik som ligger bakom det hela. vi torskade med fem-sex bollar eller så. men för att komma tillbaka till det där med den dåliga fysiken - efter varje mtch som vi förlorar får vi en kollektiv utskällning där det sägs att alla har för dålig kondis och alla är jättetrötta och ingen orkar springa - för att alla har fuskat med sommarträningen. när tränaren säger så blir jag rosenrasande. jag tränade hela sommaren - varanda pass som vi skulle träna, inte en enda fuskdag! jag orkar springa på matcherna och jag är inte jättetrött - det känns så äckligt orättvist när de säger så, måste jag säga!

jag måste säga tack! tack danderyds gymnasium för att ni ser till att jag aldrig behöver sitta och rulla tummarna eller ligga helt utslagen och superlat på soffan en enda sekund under helgerna. nästa vecka har vi ju bara prov i kemi och nationella i matte, vi har två olika fysikläxor, en muntlig engelska recension och ett svenskarbete. det är vad vi har att göra över helgen till nästa vecka - sen får vi ju alltid lite annat smått och gott att fylla upp våra hål med under veckorna - såsom engalska-&franskaglosor, lite mattetal och kanske något i historian. men det är ju tur det - det vore ju synd om man han sätta sig ner och pusta ut en sekund eller två!

vidare funderingar; gårdagskvällen tillbringade jag hemma hos min vän louise. vi tittade på idol och så, och sen somnade vi. markus vann. de som har följt min blog vet vad jag tycker om det hela - men det var underbart att se danny igen - jag höll på att hoppa högt av glädje när hans underbara leende uppenbarade sig på tv-skärmen. och louise, jag vet inte vad du känner och så. men jag tycker att det känns som att du inte tycker att jag inte räcker till längre. när vi ses är det alltid massa prat om massa andra av dina vänner och om hur roliga de är - ibland känns det som att ditt liv går ut på att trycka ner mig. men jag vet inte, det kanske bara är en personlig svacka från något håll - jag älskar ju faktiskt dig mest.