vidare skrivande; den här kvällen har varit känslosam, otroligt känslosam! jag kan inte sluta tänka på vissa saker, de liksom biter sig fast och tar upp hela min vakna tid. jag har pratat med en person idag. en person som känner mig otroligt jävla bra, utan att kanske själv veta om hur bra han vet hur jag fungerar. jag tror att du förstå att det är dig jag menar, och jag tror att du förstod mig lite fel idag - ett vanligt missförstånd helt enkelt. exakt vad det hela går ut på kan vi ta bara du och jag, men så länge så vill jag att du ska veta att jag saknar dig , men kanske inte på det sättet - om du förstår. allting bara rasade samman, det fungerar inte alltid - tankeverksamheten kollapsade och hjärnan gick in på autopilot, det är då tårarna kommer och alt blir sådär jättejättefel!
jag vet inte varför jag skriver det här egentligen, det känns rätt patetiskt, men jag måste skriva av mig. och det här kanske är ett rop på hjälp, 'hej! här är jag! jag är jätteensam och behöver någon!'. jag känner mig lite som någon som skulle kunna vara med i desperate housewives, som för övrig är den bästa serie som någonsin skapats. att säga hejdå till den ikväll gjorde inte det hela mindre känslosamt! men åter till verkligheten; du sa en sak till mig ikväll som jag har funderat på. du sa 'du har för lite tid bara'. jag vet att jag har lite tid - men jag har ju lika lite tid som alla de andra? och för dem funkar det ju ! how comes..? varför inte för mig? vad gör jag för fel? vad har jag gjort för att förtjäna livslångt singelliv? för det är ta mig sjutton så det känns när du säger så.. en enda lång klagosång, det är vad det här verkar som, och det var inte så det var menat. men what ever - det är min blog! nu ska jag bara se till att reda upp mitt liv också, någon som vill hjälpa tll?