igår blev jag ägd av regnet. jag skulle ut på min vanliga träning med cykel och löpning men det bara regnade mest hela tiden. i flera timmar satt jag och väntade på att det skulle sluta regna, och tillslut hände det! jossis blev lycklig och bytte snabbt om och tittade ut genom fönstret ännu en gång - det var ju till och med sol, och molnen syntes knappt. det hade väl gått kanske två minuter innan jag kände den första droppen när jag väl satt på cykeln, och trettio sekunder senare hade himlen, så att säga, öppnat sig totalt och jag var ur-kram-bar av vatten redan innen jag hade nått brunnsviken - bra jobbat! när det började åska och blixtra också funderade jag på att vända om och dra en fegis hemma i min egen skog istället, men sedan sansade jag mig och insåg att det var ett alternativ för lata mesar, och trampade vidare i den ilskna blåst som försökte få mig av vägen. när jag kom fram till ursvik var det totaltomt , inte en enda levande varelse såg jag varken nere på fälter eller i skogen. hemvägen var hemsk. på ditvägen hade jag haft på mig aik-jackan, men den var ju helt kaotiskt blöt så den tog jag av mig när jag sprang och ville inte ta på mig igen - så min redan blöta t-shirt blev ännu blötare och det var förbaskat kallt i vinden. påväg upp för brunnsviksbacken slutade det att regna och solen kom fram igen, och efter det var det uppehåll hela kvällen - tack vädret!

idag blev regnet ägt av mig. när jag gav mig av idag var jag beredd på det värsta efter gårdagen och hade med mig en plastpåse med ombyte av de flesta slag. till min stora lycka behövdes inte det och jag kunde komma hem torr. torrskodd tänkte jag skriva, men det hadevarit en lögn för de var fortfarande blöta från gårdagens äventyr. när jag hade kört igenom mina maq-övningar i hemmets trygghet och gick för att göra gröt kunde jag bara konstatera en sak; himlen hade öppnat sig totalt ännu en gång, men uta att lyckas göra min träning till ett rent, blött och kallt helvete - rätt åt dig vädret!

på träningsfronten kan jag även tillägga att jag nu har lyckats pricka min bästa-tid tre dagar i rad och är väldigt nöjd med det! idag sprang jag helt utan värktabletter och det gick allderles jättebra, jag kände ingenting. däremot tror jag att jag ska ta en vilodag från cykel och löpning imorgon - min kropp är inte van vid att träna sex dagar i rad, den har inte varit med om det på sex månader. just nu är mina ben väldigt ömma och när jag cyklade upp för sista beckan hem idag flög tanken genom mitt huvud att mina lår kändes kraftlösa och mjuka som lutfisk, fast med kramp - är det då man behöver en dag off? jag tror det faktiskt, men vi får se.