välkommen tillbaka till civilisationen jossis! jo, jag har nästan känt mig isolerad de senaste dagarna. från och med i söndags för att vara mer exakt, bortsett från en liten del av tisdagen, vilket jag återkommer till lite senare. jag har pluggat. jag har umgåtts så mycket med mina matteböcker, till och med på vissa raster i skolan, och på en sovmorgon. jag har räknat så mycket matte att jag till och med drömde om matte inatt. anledningen till detta osociala naturarliv? jo, det heter nationella i matte b - och ja, jag hatar det! det är allmänt kännt att jossis har höga krav på sig själv, inte minst i skolan. jag la upp en plan för mitt pluggande; vad jag ska plugga på och när. idag var det då dags - och hej jag var nervös som vanligt. när jag vaknade på morgonen mådde jag tjyvens. jag mådde illa, så illa att jag fick kämpa för att få i mig frukost - och det mina vänner, en dag utan frukost, var år och dagar sen jag upplevde! en fruktsallad och lite kläder&så senare satt jag på cykeln när min johan ringde. han fick mig att tro att jag hade massor med bråttom och jag cyklade på av bara fasen och hade kramp i benen när jag kom fram - med tolv minuter till godo - alltså helt i onödan. inne i aulan, hurra - det fanns bara platser på scenen, eller podiet som det heter hos oss - detta bådar inte gott. efter två, av de totalt fyra utsatta timmarna för provtiden var jag klar och allt hade gått som en dans - bara sista frågan kvar. ohej vad jag hade svårt för den. jag blev nöjd med mitt svar och resonemang samt uträkningar och analys på den tillslut - men har nu i efterhand börjat förstå att jag antagligen har missförstått något. allt hänger på hur lärarna väljer att rätta. någon lärare som vill ha godis? men nu är jag av med det. hejdå matte b, jag har hatat dig så och jag kommer inte sakna dig en sekund - var så säker! nästa gång jag låser in mig med mina böcker, tjaa, jag vet inte riktgit. vad jag vet så är nästa prov måndagen den 21 maj. terminsprov i kemi a - hej cirkus 150 sidor, eller vad var det? men nej, jag orkar inte tänka på det just precis nu, jag tar det någon gång i nästa vecka. den här helgen vill jag umgås med folk och gottgöra dem för att jag har varit så tråkig den här veckan - puss på er!

  

nu ska jag berätta vad jag gjorde i tisdags, den dagen då jag för några få timmar tog en pause från pluggandet. jag fikade, på mitt nya favoritställe. wayne's coffe på götgatan - hej jag älskar dig! jag var där med min malin, portvinsmalin (eller lite mer formellt - borg). vi satt i några timmar, som vanligt, och pratade om sånt som resten av cafét inte vill höra, som vanligt.  bara för att göra lite reklam för det här underbara stället så kan jag säga att deras morotskaka är gudomlig, och i tisdags träffade jag även en ny kärlek - chai latte. jag har sällan smakat någonting så gott - jag rekomenderar hela min underbara bekantskapskrets att prova! ja, den här fikapausen var väl inte så speciell egentligen, den var som vanligt - underbart trevlig. anledningen till att jag tar upp just det här fallet i mängden av alla cafébesök jag och mina flicks gör i månaden är just för att det är det enda sociala jag gjort den här veckan - det var alltså en allderles för sällsynt grej för att låta passera.

i mina funderingar kring handbollen har det kommit upp ännu ett alternativ som jag - till min egen stora förvåning - seriöst överväger; hejdå handbollen. jag tycker att det är så skönt nu, att inte har massor med fast tider att hålla. jag hann plugga till det här provet, det skulle jag aldrig ha gjort annars - till exempel. jag är inte helt sönderstressad längre, vilket jag var när det var skolahemthandbollhempluggpluggplugg+sova max fem timmar - varenda dag. men jag har inte fattat något beslut ännu, och jag drar av olika skäl inte upp fler åsikter i frågan just precis nu - kanske en annan dag. men just nu ställs jag inför frågan; vad är störst? kärleken till handbollen, eller kärleken till det liv jag lever nu. det är nästan så att det gör ont i hjärtat och ögonen tåras när jag ställer mig den frågan. därför vänder jag bort huvudet och låtsas att den inte finns där. den som lever får se, fortsättning följer.