jag är så förskräckligt trött på det här nu. jag vill bara spela handboll liksom, varför ska jag hållas borta från det? efter sex månaders frånvaro för ryggfan trodde jag att det skulle räcka, att jag skulle få vara med igen, men icke. först var det en sträckning i två veckor, jippi messkada liksom. men nu, när jag äntligen kommit tillbaka från den så ska axeln krångla. det var redan på sk¨ånelägret som den pajade, men sen dess har jag vilat i två veckor och bara kört rehab för den. idag kom jag ner till träningen, astaggad och lycklig i tron om att jag ääntligen skulle få vara med igen. hela uppvärmningen gick bra och jag svävade runt på rosa moln av lycka, men redan vid andra passningen kände jag av det igen - och orderna var att gå av på en halv röd om jag kände något, och så blev fallet. efter 18 minuter var lyckan som bortblåst. jag gjorde ett mycket tappert försök att vara med ändå, som vänsterhänt, men efter suckar och arga blickar gav jag upp och insåg att jag bara förstör för de andra. kvällen tillbringades istället med att stå och passa mot en vägg - med vänster. efter fyrtiofem minuter hade jag för första gången i mitt liv klisterblåsor på alla mina vänsterfingrar och på grund utav smärtan övergick jag till lite små teknikpassar med höger som inte gjorde ont. visst fick jag bolla, men det känns som mobbing - lite med anledningen av morgonens friendsmöte. jag står nere i ett hörn av hallen ensam och passar i en vägg medan alla andra får träna och spela på riktigt på andra sidan. ocha jag blev så arg, både på mig själv och på all orättvisa, så arg att jag började gråta. och då övergick känslorna till att bli ledsna istället. handbollen är det jag brinner för och tycker mest om - jag är kär i den sporten och känslan av att spela och utöva den. det är som att om och om igen bli dumpad av den man älskar mest, att försöka igen och bli dumpad på nytt - varje kväll som jag försöker.

till råga på allt har jag nog råkat på en lättare hjärnskakning tackvare min briljanta räddning på fotbollen idag. tack daniel, det var en snygg pärla du fick på! jag vågar nästan säga redan nu att det inte heller blir någon specialidrott imorgon bitti på grund utav detta - en av mina andra kärlekar försvinner - vad har jag kvar?