jag har bara sån lust att brinna av riktigt ordentligt på otrevliga människor. och då menar jag verkligen brinna av - jag tål det inte. ännu värre är det när nära och kära är otrevliga, opålitliga, jävliga och gör en sådär besviken. hur svårt kan det vara liksom? jag fattar verkligen inte. hur fungerar vissa människor egentligen? det är liksom inte en person som ska känna sig träffad nu - utan en handfull. en handfull aktuella just nu alltså. vad är det här med att ignorera folk och inte hälsa? att inte säga hejdå? att vara kort och otrevlig? att ljuga? att göra livet surt för sina vänner? att svika människor som man betyder något för? självklart, är det befogat är det en helt annan sak - men jag ser verkligen ingen anledning? någon rolig spela-svårfångad-katt-och-råtta-lek kanske? rädda sitt eget skinn? jag vet faktiskt inte - men lackar gör jag. jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag litar inte på människor.

i anknytning till ett sådant, mindre uppskattande inlägg, måste jag ju också tillägga att alla inte är sådana. det finns ju hur många guldklimpar som helst. de som gör att man skrattar och ler dagarna igenom, ligger vaken och inte kan somna om nätterna för att man bara vill ligga och minnas. de som vänder ledsamhet till lycka, de som bara får vardagen att vara rolig, de som alltid finns där och de som man delar saker och minnen med. det är de som är värda uppmärksamhet egentligen, inte de som beter sig tvärt emot. varför blir det inte så då? jag vet faktiskt inte. men det finns ju en kategori människor till; de som får en upp på toppen och sedan ner i djupet om vartannat. de som får hjärtat att göra volter av lycka och nästa dag får samma hjärta att sjunka långt ner i magen. den kategorin är ju egentligen värst - samtidigt som man mår bra av dem mår man också dåligt - de blir lite av ett beroende, och viljan att vända dem till guldklimpssidan blir till ett begär. att släppa dem går inte, det är en omöjlighet. de flesta som är riktigt viktiga för mig tillhör nog den här kategorin. om det sedan beror på humörsvägningar, brist på engagemang, schizofreni eller ren klumpighet från personen i frågan vet jag inte. jag vet dock att jag är väldigt känslig och tar åt mig precis allt och gärna tolkar det negativt också - och jag jobbar på det, men det är svårt. liksom, jag litar inte på människor.