10/6 TISDAG

i torsdags gick jag rakt in i en vägg. allting bara brast och jag kunde inte göra någonting åt det. jag vet inte om det var det faktum att vi hade årets sista skrivning - och att all stress och press var över, att jagfick ig på fysiken, igen, eller att mamma skulle åka bort, igen. jag klarade inte ens av att åka ner till träningen - jag bara grät för allting, verkligen allt. mamma hade nog ringt pappa efter att hon åkt iväg, för helt plötsligt stod han utanför och sa "packa ihop dina grejer så åker vi till landet redan nu-du behöver komma bor härifrån!". så sant så! vi var tvugna att ligga i 145 km/h för att hinna med sista färjan, men sen var det lugnt.

och jag som trodde att jag skulle få vila och bara slappa, läsa min liza marklundbok och bara göra ingenting alls. ack vad fel jag hade! jag tror bestämt att jag hamnade på någon form av cykelträningsläger eller liknande. min far har funnit sin idrottspassion i cykeln, och till och med kört några landsvägslopp tror jag. han hade tagit med hans och christines mountin bikes ut och här skulle det cyklas! första dagen drog han medmig ut på en fyra milsrunda, andra dagen körde vi bara på planlöst i en och en halv timme och sista dagen skulle vi ut till ett ställe som pappa tyckte om, och sedan avsluta med någon runda i skogen som han hade hittat. det var bara det att den där vägen ut till det där stället hade blivit så neråkt att något ljushuvud hade täckt upp den med ganska stora stenar, inte grus, stenar. ett djupt lager också! det var så tungtrampat och så svårt att hålla balansen att vi bara stirrade ner i backen hela tiden, och höll på att missa älgen som stod tio meter från vägen - hej jag blev rädd! för att ändå få ägna mig åt någon träningsform jag är van vid så tog jag en löptur också - en mindre angenämsådan på den smala, men väl trafikerade landsvägen. den utvilade och harmoniska kropp jag trodde att jag skulle ha efter helgen kunde jag alltså glömma - jag kom hem som ett vrak med träningsvärk och stelhet i benen utan dess like, och redigt ont efter sadeln - det kändes som att jag hade gjort någont helt annat än vad som var fallet! och visst tycker jag om att röra på mig och testa nya saker, men det här var mest plågsamt. samtidigt såg jag hur glad pappa var. min bror är en sådan mes, han har ingen fart och orkar bara hålla på i någon halvtimme, och christine vill bara stanna och vila hela tiden - jag är hans enda hopp om sällskap.

jag hade så fruktansvärt ont i hela kroppen och hade verkligen noll energi inför gårdagens träning. jag och vikkan gick ihop i en pakt om att verkligen inte springa, utan lunka runt uppvärmningsvarvet - har vi någonsin kommit in sist förut? och träningen, jadu. den var välen av de absolut sämta jag genomfört i modern tid skulle jag tro. all energi var som bortblåst och slut dextrosol var slut. dessutom var det väl cirkus fyrtio grader där inne, och vattnet i kranarna gick inte att få riktigt kallt. sista halvtimmen var jag så slut att synen inte hängde med i spelet,det kändes som att allt var fördröjt, och så hade jag gåshud. det bara låste sig i hjärnan liksom. vi kör igenom polackväxeln,som faktiskt gick väldigt bra förra veckan, och det blev bara stopp. jag kom fram och stannade - sådär som det var i höstas ett tag, huvudet hänger inte med! äsch, den där träningen är redan glömd - förutom den missade passningen som träffade omklädningsdörren som öppnades, då dog jag av skratt- höjden av trötthet.

sista skoldagen idag! vi har fått tillbaka svenskuppsatserna från i torsdags, biologiarbeten, nationella i engelska och så tittade vi på vår favoritfilm om lejonen. lejon är helt klart mitt nya favoritdjur! förlåt min lilla swea, du är min favorit såklart - men lejonen, shit va häftiga de är, och så vackra! men nu är det bara avslutning imorgon, en dag ledigt och sedan eken! vi börjar inte spela förrän på lördag, men påfredag ska här slavas! mellan 8 och 22 skajag jobba, ochjag vet knappt vad jag ska göra där! jag vet bara att jag inte kommer vara hemma före elva och att jag måste åka hemifrån senast åtta på lördag morgon - kul! och förresten, vi har fyra matcher på lördag. mellan första och andra och mellan tredje och fjärde har vi knappt någon vila alls, 25 min fick vi det till. det stämmer dock inte då man inte får in en mach mellan där, men vi får se! välkomna ner och stötta oss iallafall - det lär behövas!

idag är ett ett år sen min värld rasade samman. jag har kommit över det,
men jag har inte gått obemärkt förbi - jag litar inte på människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0