helgen har bjudit på sol mina vänner! mitt uppdrag är att vara brunare än mor&bror när de kommer hem, jag tror jag kommer att lyckas - de är inga soldyrkare direkt. helegn har även bjudt på handboll, trevligt sällskap och, tro det eller ej, men ännu mer plugg! eller plugg och plugg, mest en jäkla massa arbeten och rapporter som ska in - varför göra sker och ting i tid när man kan skjuta upp det så länge att man riskerar ett streck i kursen? i handbollsväg fick jag nöja mig med ett os-kväll. sveriges spel i sista matchen - man kan ju få hjärnblödning och magsår för mindre! jag blir tokig på dem! sällskapet har far och lagkamrater stått för. igår kväll var micki, hanna och vikkan här, gullegrisar. jag uppskattade det besöket riktigtriktigt mycket - jag hoppas att ni förstår det! vi tittade på handboll, handlade, lagade mat och ägnade oss åt skvaller - det behövde jag! men vi pratade öven om naturkatastrofer och situationen i kina - håller vi på att bli vuxna? jag var hos far och tittade på machen i fredags, och han bjöd på middag. idag var det min tur att bjuda tillbaka.

trots den tryckande hettan och avsaknaden av svanlaknde vindar tog jag mig i kragen för att utöva lite motion. det änns som att jag inte sprungit på verkligen jättelänge! förra helgen var det ju hallsberg, och innan det var det gåsruset, så inför dessa chillade jag lite med både gym och löpning precis innan. gymmet tog jag tag i i fredags, gudomligt skönt! idag var det då dags för löpningen - brunnsviken runt. 12 km är ganska långt i vanliga fall, men det brukar vara skönt längs med vattnet, ganska flackt, lagom mycket folk och varierande omgivningar att titta på - den skönaste långrundan jag vet med andra ord! idag var det dock mest smärta. fötterna är fortfarande arga efter fotbollsskorna förra helgen, och i torsdags. hur kan man spela fotboll, och ha de där skorna jämt?! det var varmt, verkligen jättevarmt, och jag kände att min kropp led av vätskebrist. jag var ruggigt nära att hoppa i sjön i slutet - men icke! jag illustrerade upp en bild av den mycket gröna och mjuka gräsmattan jag skulle få slänga mig på när jag nådde mitt mål - hemmet. den bilden förde mina ben hemmåt. väl på gräsmattan kom en tant och frågade om jag behövde en ambulans. det är väl inte så lätt för henne att veta, hon var väl sirkus åttio bast. skulle hon ligg apå gräsmattan och flämta skulle hon nog vilja ha en ambulans!

under gårdagskvällen var min skolkatalog en mycekt uppskattad sysselsättning.