I lördags var det b-damsmatch igen. Borta i Jakobsberg, Viksjöhallen närmare bestämt. Jag, Amanda, Sabbe och Miranda var både oroliga och aningen skärrade när det var trettio minuter kvar till match och damspelarna inte hade dykt upp ännu. Till slut kom de, vi bytte om och började värma upp med femton min kvar. För er som inte är insatta kan jag meddela att vi för det mesta brukar börja värma upp fyrtio min innan match. Det här märktes av, då vi inte vaknade till förrän långt in i andra halvlek, då vi började jobba in deras sexmålsförsprång. Slutminuterna var dramatiska för min del. Först kontrar jag in 18-18 och lyckan är total - cirkus en minut kvar. Med halvminuten kvar kontar vi igen och jag skriker på Miranda, som har bollen, att hon ska passa mig - jag vet ju att jag sätter det läget minst 9 gånger av 10. Minst. Även hon vet det och passar, och målvakten räddar. Jag brukar inte gråta när vi förlorar - men då kände jag mig riktigt värdelös. Lagets tröstning och peppning efteråt var intressant. Jag var ju förkrossad för att jag missade och jag missade en poäng till oss - då sa de att det kunde varit vem som helst. När de sa att jag ju faktiskt räddade en poäng åt laget med målet innan svarade jag med att det ju kunde varit vem som helst - vad är rätt i den frågan? Jag väljer nog att ta lite cred för 18-18, men samtidigt tar jag i allra högsta grad på mig missen av en poäng till.

Efter matchen gick jag och MIranda in på Fod Courten i Kista och köpte med oss hämtmat. Jag för viss tröstätning och för att jag inte alls ville laga mat - baradö, och hon för att det mest var gott tror jag. Väl hemma, efter att ha ätit och duschat och tyckt synd om mig själv i soffan pratade jag med Daniel, och jag åkte dit - behövde lite anat att tänka på. Det visade sig ju att vi hade matchsamling på samma plats och samma tid dagen efter - lite otippat. Jag har inte sovit så gott på mycket länge!

Matchsamlingen på söndagen, för min del, gällde bortamatch i Lindesberg med a-laget. Resultatet behöver vi inte alls prata om tycker jag, och jo, efter hela veckan var kroppen slut, men jag tyckte jag skötte mig ändå. Jag tror dock att jag behöver ett utvecklingssamtal - det är någonting som inte känns okej på något vis. Sabbe och jag tittade på beck på ipoden på vägen hem - mysigt värre!

Att jag kom iväg till skolan idag är jag mäkta stolt över - det kändes rejät motigt imorse vid frukostbordet när jag satt och mös med katt och korsord. Men, vi hade övningsprov inför svenska nationella, och det känns ju rätt bra att gå på, och det känns som att det kan gå bra också. Vi fortsätter att skriva imorgon och på torsdag. Sedan hade vi idrott - elevledd lektion med judo. Då vi var udda par fick jag köra med vår lärare - hon blev totalt sönderägd. Det var ganska skönt att få trycka ner sin lärare i mattan, det måste jag säga faktiskt. En lång lunch och sedan fysik. Vi skulle få tillbaka båden en laborationsrapport och provet - jag var redo på två riktiga örfilar och började planera hur jag skulle gå tillväga för att kunna byta ut kursen. Ungefär där kom vändningen; VG på laborationsrapporten och tre poäng från VG på provet. Vad i hela helvete hände?! Får jag påminna om att jag fått IG på alla tidigare prov och G- på alla rapporter. Äntligen har allt mitt pluggande börjat löna sig - tack gud!