Mina ben vill bara ha ett break. Jag sprang i ett skönt tempo idag, ganska fort, men utan att pressa på - men inne på träningen var det banslakt på g. Jag vet inte vad det var som var så jobbigt, det var kanske allt tillsammans. Lite uppryckande är dock att mitt "sköna" tempo som jag hållet när jag tar det lite lugnare innebar att jag tog mig runt femman på 22:52 - rättså imponerande med tanke på att mitt personliga rekord låg på starx under 25 för ett halvår sen. Löparförmåga är ingenting jag har gratis, verkligen inte, det har jag kämpat för. Som jag krigade i somras - det är nu det lönar sig - suckers!

När jag ligger här i soffan ser jag rättså illa ut måste jag erkänna. Jag bara såg det nu, ur den här vinkeln ser jag två sår på knogarna, ett på höften och en söndrig armbåge. För övrigt fortsatte Åsa att göra den illa idag, eller ja - jag täkte hennes skott precis där jag har som ondast från gårdagens drabbning. Hon gjorde mig gott också; när vi stod nere på vår kant och väntade gav hon mig uppriktigt cred för mitt försvarsspel - sånt värmer nog mer än vad folk anar. Matchspelt i slutet av träningen börjar med att tränare Mia säger att vi verkligen måste sätta alla lägen. Naturligvis missar jag så gott som allt från min tilldelade högerkant. Men, trots allt, så är jag en a-lagare på söndag också! Jag blir verkligen hysteriskt lycklig ska ni veta! Men en sak i taget, imorgon är det juniormatch hemma mot huddinge kvart i åtta i Råsta - heja AIK!