Det vill sig inte helt enkelt. Under en period har mycket, och då absolut inte minst skolan, känts åt helvete. Nästan så att jag varit nära på att ge upp min skolgång, göra en Jens helt enkelt. På något vis har jag lyckats samla mig lite under lovet, och till och med jobba undan en del. För mig själv hade jag valt att se den här måndagen som någon form av en nystart - ge mig själv en chans till, och genomföra den här veckan prickfritt - på alla fronter. Så blev det inte. När jag skulle lämna hemmet och cykla mot skolan hade jag inga nycklar. Mor lånade dem i helgen, och nu finns de inte. Alltså; jag kunde varken låsa dörren efter mig eller låsa upp min cykel. Jag fick stanna hemma. Någon där uppe tycker inte att jag är värd en till chans.

Istället för min planerade prickfria vecka står det nu oändligt mycket mot noll, till den dåliga sidan. Soffan och datorn, och mindre plugg än om jag hade kommit hem efter en skoldag. Luften gick liksom ur mig när det inte ens fungerade när jag helhjärtat tänkte ge det en chans. Nu är det dags att dricka några flaskor vatten för att klara av träningen. Jag behöver nog hjälp. egentlgen.