Äntligen är juniorpremiären avklarad! efter massor med meck med tåg hit och dit, vagnbyten och promenad i haninge hittade vi faktiskt hallen. Då vi inte själva hade några avbytare hade vi förstärkning av olivia och anna från nittiotvåorna, och något typ nyförvärv. Mina ben ville dö på uppvärmningen, och jag var helt klart orolig för om jag skulle orka. Mycket speltid är alltid kul - och såhär taggad har jag inte varit på hela säsongen! Vi hade ett försprång på sex mål, tappade det till ett överläge på ett - och sedan skärpte vi oss och vann med fyra - så bäst! På juniormatcherna är det liksom press på ett bra sätt. Pressen där handlar om att kämpa allt för att vinna, där är jag verkligen en del av laget. Pressen med damerna handlar mer om att visa att jag förtjänar att bli uttagen till matchen, och förtjänar lite tid på planen. Matchvana är det jag behöver - och matchvana får jag! Jag vill bara poängtera att jag har spelat alla a-, b- och juniorlagsmatcher hittills, det trodde jag verkligen inte! Tagga för hemmapremiären med juniorerna på måndag; råsta park 18:45 mot sorunda!

Ipoden är hemma! Den är jättesöt och vacker, och bror fick hem sin idag också - en orange. Min är finare, men de är vackra tillsammans! Jag har dock inte lyckats synka den till datorn ännu. Den tjatar om någon ny version av itunes, men jag har inte tillräckligt mycket minne på hårddisken - jag tror jag behöver hjälp med min dator.

Laborationsrapporten ska in om 23 minuter. Det känns som att jag bangar den. Kom nämligen på att alla mina uträkningar är fel - kul. Jag känner mig även otroligt stressad över mitt projektarbete - eventuellt är jag påväg mot en vägg - fånga upp mig. Ni får även ge mig ryggmassage. Efter matcher - med mycket speltid - tre dagar i rad, och orientering igår, mår den inte alls bra - hjälp!

P.S Jag har ett märke efter min egen hand på låret. Jag slog mig själv när jag missade en passning, vilket ledde till mål. Det är ett veckert avtryck, jag funderar på att tatuera in det. D.S