mitt vänstra knä gör ont. inte hela tiden, och inte när jag klämmer på det, utan när jag böjer, och framförallt belastar och böjer. jag tycker inte om det. att ha ont och vara skadad är verkligen det sista jag behöver - låt mig slippa!

telefonkontakten med mamma på sjukhuset är intensiv, hon ringer mest hela tiden - vilket även mormor och morfar gör, bara för att kolla liksom. mamma och jag pratade hundar idag. när jag sa, mest för att se hur hon skulle reagera, att jag ju faktiskt är arton och borde kunna köpa, sköta och betala för en hund själv blev hennes kommentar mest någonting om att det stämmer, men att jag gärna får fråga vad hon tycker innan jag köper en jättehund. jag vet inte alls vad det här betyder - fortsättning följer?!

jag har funderat på, ifall det skulle bli aktuellt, vilken hund som skulle passa. storleken är svår. motions- och aktiveringsbiten är jag inte rädd för egentligen, inte alls. jag skulle helt klart känna mig trygg med en lite större en, beskyddad liksom, och vid en framtida flytt hemifrån skulle det vara obetalbart. samtidigt: vid en flytt lär jag ju inte bo stort på något sätt, alltså funkar det inte med en större. någonstans mitt emellan kanske?

illamåendet och mattheten från matchen sitter kvar - fysikstudierna verkar utebli. men inte får jag väl ig av att hoppa över att räka uppgifterna en enda gång?