jag har verkligen tagit tag i mig själv så här långt den här terminen - allt känns så uppstyrt och organiserat - och jag mår så bra av det! dock känner jag att det håller till en viss gräns. jag känner att jag har en tendens till att gå till överdrift när jag verkligen bestämmer mig för att gå in för något, självdiciplin är helt klart ett nyckelord. ett exempel är ju sommarträningen. jag sköter den enligt mitt eget program - men kanske så att det blir näst intill en besatthet. jag har fler exempel, tro mig. mitt senaste uppdrag till mig själv är skolarbetet. det ska vara prickfritt. jag har alltid varit noga med skolan, men i tvåan hade jag en svacka som kan komma att kosta i slutänden. nu är det ändring, och jag pluggar som aldrig förr. varenda lite skitläxa gör jag. principen är allt eller inget. om jag fuskar med en rasar hela systemet och jag kommer prioritera bort fler - jag känner mig själv såpass bra. men ikväll fick jag mig en tankeställare. cosmo kom idag, och jag läste artikeln om "duktighetssyndromet", om hur unga tjejer pressar sig själva under vad det själva tycker är rimliga krav och tidsplaner. det fanns ett självtest; är du i riskzonen? jag svarade ja på alla frågor, la ifrån mig tidningen och tyckte det var fjanterier. efter ett tags filmtittande med mamma kom jag på mig själv med att ha tankarna någon helt annan stans; på talet jag ska ha skivit till på måndag, på samhälls uppgiften till tisdag, fysiken till måndag, kemin till torsdag, franskan till onsdag, och för att inte tala om projektarbetet! jag insåg att jag aldrig skulle kunna sova om jag inte började beta av högen. jag lämnade mamma med filmen och skrev mitt tal istället. på en fredagskväll inför en obokad helg. jag är lite orolig för mig själv. om jag inte känner att jag har full kontroll blir jag så oerhört stressad, nästan så att jag börjar gråta - och jag känner igen det här, verkligen. bara en snabb, flyktig tanke på slutbetygen och tiden efter studenten får mig att bli helt paralyserad - det skrämmer mig.

gårdagens träning fick bli lite annorlunda än vandligt - med tanke på min axels vilovecka. löpningen gick bra, 22:50 utan draghjälp, men sedan var det ännu mer ensamträning som gällde - styrketräning när alla andra spelar handboll, kulkul. njaa, jag brukar inte vara jättebra på det, om jag inte har ett bestämt program. igår var allt fritt och jag fick bestämma själv. det gick över förväntan, och jag är väldigt stolt över hur lite jag vilade! jag tog upp lite gamla övningar, och när fantasin tog slut körde jag ett varv till - och det känns idag! heej träningsvärk! att cykla till och från skolan var två smärtsamma upplevelser, det vill jag lova.

nu känner jag fortfarande att jag inte kan sova, trots att talet är skrivet - det är för stökigt i mitt rum. böckerna måste ligga i prydliga travar, graderoben måste vara stängd och ingenting får ligga framme och skräpa. så känner jag i övriga hemmet också. om det är stökigt i köket kan jag knappt äta frukost, absolut inte göra några läxor - kanske varför jag har flyttat in till mitt eget skrivbord. jag ska nog rensa lite i min väska också, och ställa skorna i hallen i prydliga radet. perfektionist? nej, jag tycker bara om att ha koll på läget...?