det här har inte hänt på väldigt väldigt länge: jag är borta från en träning. anledning? jag är sjuk. jag var sjuk redan på torsdagens träning men kände mig tvungen att gå för att få spela i helgen. spela fick jag, och gjorde också - två matcher. trots att jag inte var frisk. priset får jag betala idag. jag gick till och med hem ifrån skolan, inte heller det är speciellt vanligt längre. alltså, nu sitter jag hemma, "träningsfri", och har ingenting att göra. om jag nu måste vara sjuk och borta från träningen - varför just den sämsta tv-dagen? lite flyt kan jag väl få ha? och jag funderar kring skolan imorgon. klokast vore nog att stanna hemma, både för min egen och för mina klasskompisars skull, och jag tror att de flesta skulle stanna hemma om de mådde som jag mår. det är ju dock så att det känns som ett misslyckande. fy vad dåligt att inte kämpa sig till skolan! och så börjar jag värdera; vara borta tisdag eller onsdag? någon av dem lär behövas för att kunna spela onsdagens match - vilken skoldag är viktigast? jag blir tokig på mig själv. egentligen är det ju bara att vara hemma om man är ordentligt sjuk, det är ingen som klandrar mig, för utom jag själv.

måste bli frisk till onsdag, matchen, men måste ännu mera bli frisk till fredag - jag ska till mormor! det sista jag vill är att smitta henne! fredag hos mormor, och sedan lördag+söndag med mor i göteborg. en mysdag tillsammans och en dags projektarbetande på bok och biblioteksmässan - det ser vi fram emot!

gårdagskvällen spenderades med micki i eriksdalshallen - handboll nivet. jag säger inte så mycket mer, det är en grej mellan micki och mig!