jag pysslar runt lite här hemma och tog precis ner förra årets schema från väggen. jag får panikkänslor och pulsen stiger av stress bara av att se det. hela pappret var fullproppat med lektioner, mellan fem och sju varje dag - idag har jag en, två eller kanske tre lektioner. det är ju så värt! jag struntar i om det "känns onödigt att åka till skolan för en lektion", jag gör hellre det än att åka dit för sju! jag gick nästan in i väggen förra året, på riktigt - och nu när jag tänker tillbaka är jag förundrar över att jag klarade mig igenom det tillslut. nu har jag ju gett mig fan på att jag ska sköta mig - och det går riktigt bra - det hade det inte gjort om vi hade haft ett schema liknande förra årets. jag skulle helt seriöst kunna tänka mig att gå gymnasiet på fyra år, om alla andra gjorde det och man hade ett sådant här bra schema alla år - det gör mer än vad man tror ska ni veta!

på tal om studier så satt jag och bläddrade i lite kataloger i dag, med universitet och högskolor och sånt shit ni vet. hittills har det ju bara varit kandidatexamen i nutrition vid stockholms universitet som har gällt för mig - det är där målet för det här året ligger, men idag hittade jag något nytt. det är visserligen samma ämne, men det tilltalade mig ändå mer; dietistprogrammet. anledningen till att jag inte har hittat det förut är att det inte finns i stockholm, utan i göteborg. jag blev nästan gråtfärdig när jag pratade med mamma om det. hon är så positiv och tycker att det är självklart att jag ska flytta dit den utbildning jag vill gå på finns - men jag då? jag vill absolut inte flytta. jag kan inte bo ensam i göteborg om mindre än ett år - det funkar inte! jag tycker om nystarter - visst, men jag är inte färdig här ännu. och handbollen, jag vill inte lämna aik. det är liksom det enda trygga och fasta jag har när skolan är slut - det går inte. usch för det här säger jag bara.

axeluppdatering. den mår bättre, tror jag! den har spelat två träningsmatcher med damlaget iallafall. efter uppvärmning och enorma mängder tigerbalsam + massage fungerar den fint fram till att det kommer ett för snabbt och okontrollerat skott, men det funkar ändå. det är efteråt som det känns som att den har lämnat wo för gott. men en dags vila och den är tillbaka på banan igen. det är dock inte självförtroendet. jag vet ju att jag kan - verkligen, och jag vågar göra det, men jag vågar inte för att jag inte litar på axeln. det är lite svårt att förklara - men det är inte det där vanliga att man inte vågar på planen - jag är rädd för att gå sönder igen. jag funderar på att ta handbollsledigt på torsdag, vilket isåfall innebär att jag får en vecka handbollsfritt! förresten kanske jag ska tala om varför jag faktiskt skriver så mycket om min axel; det är för  min egen skull, för att jag ska kunna gå tillbaka och se vad jag har gjort och inte gjort och hur den har reagerat och inte. jag gjorde det när jag hade ont i ryggen, fast i en speciell bok, och det hjälpte mig mycket! dock blev det bara en mening eller så, här blir det ju mer - och det är därför ni också får stå ut med att läsa om min stackars axel!