Den här veckan har, helt ärligt, varit totalt misslyckad och pinsamt urusel! Jag har haft ont i mitt högerknä, vurpat och gjort illa det vänstra, fått tillbaka det onda i axeln, stressat sönder och inte kunnat sova, bråkat med far, snubblat in i en dörrpost och fått ännu mer ont i ett kvä och ont i hakan, ifrågasatt om jag ens ska spela handboll och till sist, det mest misslyckade av allt - skolan. Ett franskprov, ett kemiprov och ett argumenterande tal ; VG. Jag tål inte VG:n, jag tål inte medelmåtta. Eller jo det gör jag, men inte när jag går in fullt och satsar allt, då är det katastrof. Slutbetygen är inte pajade, ännu, men jag gör det ju inte lättare för mig direkt. Och när jag känner mig helt åt helvete, då gör jag aker jag absolut inte borde göra! Jag skulle ju göra en nystart när jag fyllde år, vad hände med det?

Nu tittar vi framåt. Framåt mot kvällens match, där jag lovat Amanda att göra tio mål för henne, och jag tittar framåt mot imorgon. Jag har vunnit biljetter, från hjärt- och lungfonden, till en galavisning av Pinoccio, med frukostbjudning och vad det nu är. Det är ju även alla hjärtans dag, vilket jag tar på största allvar - kärlekens dag är ingenting att ta lätt på. För mig är det nästan högre rankat än födelsedagar. Nu är det löpning till bussen, ciao!