Ja, jag har nog fyllt min kvot för biografbesök för en tid framöver - med tanke på hur sällan jag går! Efter träningen igår begav vi oss, jag och Amanda, till Kista för lite mys. Vi hann inte till den visningen vi tänkte se, och hamnade istället på Friday the 13th. Där hamnade även ett gäng, ja, kistagrabbar. De pratade, skrek, stökade, sprang runt och ropade så gott som hela filmen - sanslöst tråkigt och omoget! Det förstörde ju stämningen lite så att säga, men på det hela taget var det en film jag uppskattade! Överraskningsmomenten passade mig, som är lite för mesig kanske. Det kändes som att man fick en lagom förvarning, så gott som varje gång! Dessutom uppskattade jag att den inte var övernaturlig, i den bemärkelsen. Helt verklighetstrogen var den inte, men det var en lagom avvägning. Förutsägbar? Till en viss del, men inte för mycket. En och en halv timme lång var det, vilket även det var ganska lagom, med tanke på handlingen. Den utspelade sig i ett skogsområde i USA där det tidigare legat ett sommarläger. En grupp ungdomar försvinner då de stannar där för att tälta, och ett halvår senare reser en av tjejernas bror dit för att leta efter henne. Samtidigt planerar en annan grupp ungdomar att spendera lite tid i vildmarken, och även de börjar en efter en möta en brutal död.

Idag var det dags igen! Denna gång stod mamma för sällskapet, och filmen var premiären av Män som hatar kvinnor. Vi båda var mycket förtjusta i böckerna och har länge längtat efter filmen, men jag tror att mamma uppskattade den mer än vad jag gjorde. Jag saknade huvudpersonen Mikaels bästa vän, kollega och älskarinna, som inte var med i handlingen över huvud taget. För mig var hon en viktig person, och i kommande filmer har hon en stor roll - vilket då kommer bli konstigt då hon bara var med någon minut i denna. Beröm vill jag däremot ösa över fotot! Helt fantastiska sekvenser; både av natur och människor. Som DN skrev har man i filmen tonat ner kärleken och ökat på våldet i jämförelse med boken. Inte mig emot i vanliga fall, men just den här gången blev det fel. Har man däremot inte läst boken lär man ju, i och för sig, inte sakna det! Men, enligt min åsikt, vinner boken över filmen med överdrivet stora marginaler. Dessutom var den otroligt lång! I två och en halv timme, lite drygt, satt vi där inne, och det tyckte inte mina knän om kan jag meddela!