Nyss hemkommen från morgonens b-lagsmatch - seger! Vi mötte Jakobsberg, samling åtta nollnoll, och kunde nöjda åka hem med 31-18 i bagaget - mycket skönt! Vad som var mindre skönt var smärtan i mina knän och min axel. Trots detta; spel non-stop. I slutet var det riktig smärta i axeln, och då jag inte skulle få långa Emelies axelskydd under a-lagsmatchen bestämde jag mig för att tacka nej till den. Hur mycket jag än längtat efter att få spela med a-laget igen, och hur mycket jag än har taggat, så är jag ändå stolt över mitt beslut. Det är faktiskt första gången jag tackat nej till en match. Dessutom har jag tagit ledigt från träningen imorgon för att få två dagars vila i följd. En annan anledning till att jag tackade nej var att jag trodde att jag skulle svimma, ett antal gånger, i andra halvlek. Ni vet när man ställer sig upp för fort och det svartnar för ögonen och balansen är helt borta och det känns som att man ska ramla ihop vilken sekund som helt? Så kände jag när jag kom tillbaka i försvar flera gånger, främst när jag fått en smäll på högerknät. Det var läskigt, faktiskt. Men byta, nono. Jag tänkte lägga ut en bild på mitt färgglada och svullna knä, för att ni skulle förstå vad jag pratar om, men jag insåg att det inte direkt skulle stärka mina aktier på singelmarknaden, då det är en ganska grotesk syn!

Nu ska jag studera, fysik och religion står på schemat. Hur jag ska orka vae jag inte, då jag varit uppe sen klockan sex och bara vill sova redan nu. Jag kan dock meddela att jag, till min stora lycka, löst problemet med mitt alarm på mobilen. Tidigare har jag ju inte kunnar skilja på ljudinställningarna då det gällde alarm och ringsignal, men nu har jag lurat bugget i min telefon - jag gjorde en ny profil! Den heter "Jag sover!" och har inga ljud och inga vibrationer - men larmet fungerar som det ska! Det betyder att jag fick sova hela natten, trots att jag fick sms halv tre från någon som försökte väcka mig - så ÄGD!