All energi har gått ur mig - jag orkar ingenting längre. Mina ambitioner inför en ledig dag innehåller ofta en stor portion studier, och tidigare hade jag inga problem med att nå upp till dessa ambitioner heller. Förutom att få saker gjort hann jag träna, umgås med folk och ta det lugnt i soffan - numera blir det nästan uteslutande det sista. Träning förösker jag få in också, men även där har orken börjat tryta. Jag tycker att det är lite läskigt faktiskt, men det känns som att jag är påväg någonstans där jag varit förut, och dit jag inte vill igen.

Jag är rädd, och jag litar inte på folk, nästan i någon bemärkelse. Jag tror alltid att alla har någon baktanke, och att de bara använder mig till något. Jag är livrädd för att känna mig utnyttjad. Då jag närmar mig någon, eller börjar släppa in någon, både fysiskt och psykiskt, så är det ett stort steg. Jag vill att ni ska veta det. Även de jag stod nära förut har jag börjat stöta ifrån mig, och ifrågasätta dessas avsikter, har jag märkt. Åter igen, troligtvis är det mest jag själv som förlorar på det här, men jag kan inte rå för det. Jag jobbar på det, men det tar tid, ge mig den tiden - snälla. Bara för att jag inte släpper er nära inpå betyder det inte att jag inte vill, utan snarare att jag vill, eftersom ni ändå kommit en bit, men att jag inte vågar. Jag gör mitt bästa.

                                                                            
                                                                                           Lilla katten min <3