Imorse var jag ute och sprang i en decimeter hög knarrsnö. Det var riktigt mysigt ska ni veta! Inte en enda människa var ute, det var inte plogat och de stackars busschaufförerna körde runt med tomma bussar. Men jag var ute! Jag kände att jag behövde det. När jag vaknade var klockan halv åtta och jag låg och storgrät. Först förstod jag ingenting, sen minndes jag drömmen jag haft; vi fick tillbaka fysikproven och jag fick IG. Det var fruktansvärt verklighetstroget - usch!

Det blir inget Umeå det här lovet. Vi tyckte att det var för dyrt helt enkelt, med tanke på att jag inte ens tänker ha det högt upp på listan - som det ser ut idag. Istället åker vi nu till Linköping. Vi ska bo på Scandic, äta gott, sova i vårt lyxrum och bara göra det vi känner för. Visserligen bara ett dygn, men det ska bli underbart ändå!