Äntligen har mitt axelskydd kommit! Igår inveg jag det på juniormatchen - jag kände ingenting! Vi vann, med 24-9, mot Lagunda och gjorde ungefär det vi skulle. Efteråt var mina knän helt slut. Stela, ömmande, svullna och otroligt instabila. Bättre kändes det ju inte idag direkt. Match mot Lidingö. Dagens peronliga mål: att överleva. Det var knappt att jag klarade det. Axelskyddet satt för hårt, så i första halvlek kändes det som att min kondition var helt värdelös - vilket jag vet att den inte är. Varje gång det blev spelavbrott vek jag mig dubble och sträckte armarna över huvudet om vart annat - ingenting hjälpte. Att jag fortfarande inte har någon vattenflaska gör ju inte det hela bättre. Nu ser jag fram emot en tallrik päronyoghurt med müsli, och senare tacos ikväll. Där emellan tänkte jag tillbringa tid i soffan med min underbara bok!