Den senaste tiden har jag varit så fruktansvärt trött. Hela dagarna går jag som i dvala, och träningarna på kvällen blir bara en lång lidelse. När jag kommer hem efter det går jag och lägger mig direkt, men kan inte sova. Det går bara inte. Inte ens när jag tar till det starkaste sömnpillret jag vet; Pesten. Igår lyckades jag somna hyffsat snabbt, och jag minns att jag tänkte i drömmen att jag låg väldigt skönt och sov gott, på något vis. Då ringer telefonen. Efter det kunde jag inte somna om. Från halv två till strax före fyra låg jag och vände och vred på mig, till slut grät jag nästan av frustration. Jag kanske ska återuppta de riktiga sömpillrerna igen? Eller bara stå ut två veckor till - till sportlovet?

Trots mina sömnproblem känner jag att jag kan vara nöjd med vad jag gjort i skolan idag - en mycket trevlig känsla. Jag är klar med mitt argumenterande tal, och jag känner att jag har koll på det, på kemin kände jag mig ovanligt fokuserad, till och med på laborationen, vars färgsprakande resultat ni kan se nedan. Det handlade om påvisningar av olika ämnen; i den lila finns det aminosyror och i några av de övriga proteiner. Religionen tycker jag om, mer än vad jag trodde att jag skulle göra, och även där kännde jag att fokus låg på rätt saker. Ljusglimtarna finns, även om de framträder allt mer sällan! 

                                                                               

Att jag har svårt att lita på folk är ingen hemlighet. För att komma mig nära krävs det lång tid, och tålamod. Egentligen är det nog mest jag själv som förlorar på det - men jag kan inte rå för det. Något jag absolut aldrig litar på är dock fulla människor, jag tror nästan att jag är rädd för dem. Sanningshalten i vad de säger är inte hög någonstans, och allt vad sans och förnuft är borta. Det är nog därför jag inte dricker, för att jag inte litar på mig själv när jag är full - och jag är rädd att andra inte ska lita på mig.