Det här med vidare studier kan inte lämna mina tankar - det finns där jämt. Alltid. Då jag börjat inse att nutritionen kommer bli svår att nå har jag ju letat efter alternativ. Det skrämmer mig lite, på något vis, att jag fastnar mer och mer för molekylärbiologin i Umeå. Jag vet inte om jag klarar att flytta så långt - jag mår ju dåligt av att vara hemifrån bara några dagar. Eller så är det just det jag behöver, på riktigt. Men när bara en sån sak som att åka på öppet hus blir en tvådagarsaktivitet, då är det kanske dags att fundera lite. Vi har ju många i laget som flyttat hit för att plugga, eller jobba, fler än hälften nästan tror jag, och för dem går det ju bra. Men jag funderar på att söka mig från storstaden där alla möjligheter finns, staden jag älskar. På något vis lockar inte samma utbildning här - det är nästan uteslutet. Varför är det så?

Jag har ju försökt ta tag i det här med körkort också - fort går det ju inte. Mina föräldrar överlåter allt på mig, och svarar knappt på frågor. Igår bestämde jag mig för att verkligen ta mig tid till att hitta en handledarutbildning som passar, vilket är lättare sagt än gjort eftersom det måste vara på en tisdag. Jag frågar när alla kan, men får bara svävande svar. Efter en och en halv timme har jag hittat EN utbildning som är på en tisdag och inom typ en månad - i haninge. Varför inte? Nu ska jag bara övertala far att skippa sin träning den dagen. Jag lämnade en intresseanmälan och det stod att de skulle ringa upp. Har de gjort det? Neej.