Jag behöver ha ordning, rutiner och regler runt omkring mig, och jag hatar, verkligen avskyr, när någonting stör mitt mönster - eller om någon bryter mot regler. Nu när jag kommit in i allt igen, med skola, handboll och allt som rör det med fasta tider både vad det gäller mat, schema och träningar så saknar jag inte lovet jättemycket faktiskt. Naturligtvis älskar jag att  vara ledig, men jag mår egentligen bäst av att följa ett bestämt schema. Och jag kan inte komma på något mer tillfredsställande än att bli klar med ett arbete eller en rapport och trycka på skicka-knappen innan en deadline. Jag kanske bore styra om mot journalistyrket - igen?

På tal om utbildning och yrke; jag känner en blandning av förväntan, spänning och en enorm rädsla. Jag vet vad jag vill. Jag vill ta kandidatexamen i nutrition på Stockholms universitet. Punkt. Ett litet pytteproblem bara: intagningen. Förra hösten hade sista intagna 18,16 i snitt, viket känns aningen svåråtkomligt, faktiskt. Högskoleprovet är mitt hopp. Men om inte? Jag vet inte om jag är beredd att jobba och vänta ett år, jag vill komma igång direkt. Och nej, utbildningen finns ingen annan stans i landet. Men när jag ändå leker med tanken funderar jag på att bara lämna allt och flytta - även om jag väljer någonting som finns här också, typ molekylärbiologi, medicinsk biologi eller liknande. Alla andra rena kost och näringsprogram verkar så fruktansvärt lama och off på något vis. En nystart kanske? Umeå? Varför inte? Den tanken har jag lekt med förut - jag älskar norrland. Förut har handbollen varit det som hindrat mig, men just nu är det inte ett problem, just nu är inte handbollen mitt fokus - tyvärr. Jag vet inte vad som har hänt, men det är inte roligt längre. Idag vann vi med juniorlaget, tjoho liksom. Det kanske var någonstans där jag blev petad ur a-laget, eller snarare där jag insåg att jag skulle bli det, alltså efter sista matchen innan jul. Efter det har det inte varit sig likt. Eller ja, petad, jag har blivit överställd en match, vi får hoppas att trenden inte håller i sig - jag vill ju det här egentligen - det här också.