Nu börjar den nya terminen, på riktigt! Ni vet, med nytt schema och allt det där. det som bekymrar mig mest: nya närvaorsiffror. Jag som kämpat så med närvaron hela hösten, nu står jag här på ruta ett igen. Ruttet. Igår avslutade vi höstterminen med terminsprov i kemi b. Visst har jag pluggat och så, men fy satan va bra det kändes! Mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. Ett MVG i kemi b är nog ingenting att tänka på dock, efter de inledande delproven, men dett stabilt VG skulle kännas väldigt skönt!

Min axel kan för övrigt gå och dö. Den valde ju att protestera, big time, i måndags, och idag gick jag ner för ett nytt försök. Observera: jag tog mig till och med en vilodag igår. När träningen började kände jag ingenting! Det var som om måndagens smärtor aldrig funnits, det var verkligen för bra för att vara sant. Rädslan fanns där, åjo, men hellre den än smärtan. Men, efter 45 minuter började den kännas och jag gick av direkt - jag vågar inte annat. Nu känns den bra igen. Konstiga, dumma, enfaldiga axel. Tror jag ska skippa handbollen imorgon, så att den får som den vill, men träna, det ska jag!

Jag träffade Mie i skolan igår, och hon klagade högljudt över träningsvärk i hela benen, skyllde på de nya intervallerna från i måndags och frågade om jag kände likadant. Jag visste inte vad hon pratade om. Idag gör jag det. För övrigt gick jag ut i gymmet och körde ben resterande de resternade 45 minuterna av träningen. Sedan kom jag på att vi kör interveller efter träningen. Det var en rolig upplevelse - det känndes som att jag sprang i slow motion med en ilsken liten hund som bet sig fast i vat och ett av mina baksida lår.