Tillbaka i skolan, och tillbaka i vardagen. Har vi haft lov? Nej, det var nog någon konstig dröm jag hade. Idrott första lektionen, vilket aldrig är någonting att hurra för. Idag dubbelt ohurrande: frukosten kom upp igen - bra jobbat! Efter det har jag mått illa hela dagen, kände jag mig peppad för träningen? Absolut inte. Dubbelt ohurra igen - måndagsträning + illamående. Mot alla odds åkte jag dit, och genomförde allt. Intervallerna var inte så jobbiga egentligen, men ändå kändes det som att jag blödde i lungorna, och gör fortfarande, och jag kände, och känner fortfarande förresten, blodsmaken i munnen. Såklart det var jobbigt då, tänker ni, men ni förstår inte vad jag menar. Alltså, jag tog inte ut mig fullt, jag vet det, det kändes nästa lite mesigt till och med. Dels är luften i c-hallen brutalt torr, och så minns vi morgonens incident - där kan vi ha förklaringar, men jag vet inte. Amanda kände något liknande, fast i halsen. Jag tackade dock de övre makterna för att vi hade individuell teknik större delen av träningen - det är fruktansvärt roligt! På matchen ville lungorna dö igen, och när Erik äntligen blåste av tackade jag, ännu en gång, de övre makterna.