morgon. morgonpromenad. morgonsol. morgonluft. morgonljud. morgonkänsla. morgonmotion. morgontrötthet. morgonmat. morgondusch - hjälp, klockan är 10:45! jossis skulle möta mor&far inne i stan 11:30 för LUNCH! hjälp liksom. strass stress och snabbt iväg på tunnelbanan. inne på banken var jag först och de var sena som vanligt. när de kom, samtidigt, fick jag en såndär välbekant klubp i magen - varför kan de inte klara av att bo tillsammans? jag älskar dem båda och vill att vi ska vara tillsammans, alltid! vi fixade ett kontokort till min bror, och beställde ett nytt till mig eftersom att det vägrar samarbeta i affärer. sen åt vi lunch. vietnamesiskt; det var inte gott någonstans och jag ville mest vara dum. jag klarade mig fint. vi hade trevligt, pratade om skolan, semestern, framtiden och pojkar - tack mammi&pappi!

8:45 på sommarlovet - GODMORGON! mammi väckte mig med en enorm överentusiasm och jag hajade inte riktigt vad det handlade om. efter fem minuter sittandes på sängkanten och stirrandes på spegelbilden mittemot kom jag på det - passet, helvete också. då hade jag tio minuter på mig att fixa till mig såpass att jag var redo för ett passfoto som jag skulle kunna stå ut med i fem år. gud så lyclig jag var! ingen frukost och inget kaffe, bara ute i bilen - tjohej! när vi kom till polismyndigheten suckade jag tyngre än tyngst - sveeeeriges kö. vi satt där och väntade i en hel jävla timme. jag är en gnutta fördomsfull - i know, men invandrarna på det där stället var riktiga puckon. det var en kvinna som skulle ansöka om pass, och jag tror att hon tyckte ut sjutton lappar från tre olika köer - troligtvis i hopp om att det skulle gå fortare på något vis. sen var det en annan gubbe som verkligen inte fattade att han var tvungen att vara med på bild för att få ut ett pass, och en dam som resonerade hej vilt för sig själv om kösystemet och att hon redan varit här femton gånger och borde få gå först - och hon försökte också! när jag väl kom fram gick det hela på max tre minuter. fotot såg ut som skit, namnteckningen såg inte ut som min och jag ville bara hem och äta frukost fort som tusan.

hej sl-hallen! hej laget och hej vad jag älskar handboll! jag var nere på besök idag. det är försäsongsträning som gäller, vilket jag brinner lika mycket för, och det var så roligt att se. jag måste dock erkänna att det gjorde ont i ryggen bara av att se dem göra frivändningar och knäböj. sen var det bip-test efter allt lyftande - gissa omde var lyckliga? sandris gjorde en stark insats och dog efteråt - men hon är ganska söt ändå, speciellt med en russinburk i handen! och det var så roligt att träffa dem igen, mina nittioflickor! och än roligare var det att meddela att jag stannar i spårvägen - det känns verkligen rätt. jag fick planeringen för augusit; läger i avesta, enköping och norge och träningar nästan varje dag - jag blev så lycklig! jag vet att jag inte kommer få träna handboll de där passen och inte kommer få spela träningsmatcherna eller delta fullt ut på något vis - men jag blir ändå bara så glad! jag behöver faktiskt någonting att fylla upp mitt liv med dessutom!

för jag ska till mormor! idag kom hon hem från sitt midsommarfirande på öland och jag slängde mig på telefonen femton minuter efter angiven ankonsttid. med andan i halsen svarade hon och hon blev så glad när jag ringde! jag åker ner på onsdag eller torsdag, det beror lite på vissa personer och hur de väljer att prioritera. men mormor är så söt! vi pratade lite och sen sa hon att vi måste höra av oss innan vi åker nästa onsdag. när jag sa till henne att jag kommer ju och hälsar på dig flera dagar innan dess så hörde jag nästan hur hon rodnade. hon fnissade lite och sa "javisstja, det gör du ja!". vi ska höras mer imorgon om exakta dagar och tider, men troligast är att jossis tillbringar onsdag - måndag i örebroooo!

jag saknar den, jag saknar den jättemycket! jag saknar sommarträningen! det är ingen sommar utan sommarträning. en sommardag ska inledas med att man kämpar sig upp ur sängen för att gå ut och springa innan det blir för varmt. sen ska det stå styrka på schemat, helst gamla älskade atletklubben! när ma sen kommer hem och har duschat vid två-tre är restan av världen vaken och dagen ligger öppen. det är så det ska vara! det här är ingen riktig sommar. att sova till elva och leva i samma dvala som alla 'de som inte tränar' gör, alla de som inte har varit jag under de tidigare somrarna. jag saknar hellasgården. hör ni? jossis saknar hellasgården, det är stort! för ett år se var den mitt andra hem. jag minns 1,2 km x7 intervallerna - hjälp vad jag dog. jag minns 7 km på tid - hjälp vad jag dog. jag minns 0,5 km x10 intervallerna - hjälp vad jag dog. jag minns milen på tid - hej vad jag dog. men vet ni? jag älskade det. och vad jag älskade än mer - känslan av att vara klar. känslan när jag dog i bilen på väg hem, när jag låg i soffan och undrade om jag levde och när jag kände mig sådär otroligt duktig. jag saknar det.

idag cyklade jag. för att få lite treäning iallafall! jag tänkte att brunnsviken runt blir nog lagom för min otränade kropp - 1,2 mil liksom. när jag cyklat ett varv kände jag efter och tänkte: " jag är inte trött, det här duger inte". jag tänkte efter en sekund innan jag styrde kosan mot täby, beläget ungefär 1,3 mil bort - varför inte liksom? när jag nådde skylten täby hade jag fortfarande den här "det räcker inte"-känslan. jag cyklade till täby kyrkby och hem igen. väl hemma mätte jag ut sträckan på en karat med ett snöre för att få veta  hur långt jag hade cyklar; 4,12 mil. jovisst lite trött i benen var jag, men inte tillräckligt. det var inte den där känslan jag saknar så. det var inte den riktiga "jag dör"-känslan. hjälp vad jag saknar den!

något mer jag saknar, som jag kom på när jag cyklade igenom nora, är löpningen på vintern. alla de kvällar när jag klädde på mig så hemskt mycket kläder och gav mig ut i kylan. minns ni hur kallt det var i vintras?  -15 grader ofta. då var jag ute och spranga, satte presonligt rekord på milen och grejer. jag minns speciellt två kvällar i vintras. en kväll, då jag satte det rekordet, då det verkligen var helt stilla ute. snön glittrade sådär fruktansvärt vackert, täckte alla gator, hus träd och bilar och det dalade några flingor i den iskalla luften. det knarrade sådär mysigt när jag sprang och det kändes så ombonat - jag ville aldrig komma hem! men det var på den tiden då jag kunde springa slut på mig och fick "jag dör"-känslan. så hem sparng jag, och så skönt var det att komma hem och känna smärtan i kroppen efter löpningen, så skönt! den andra kvällen jag minns var när jag sprang åt höger efter bron och sprang runt i djursholm. jag tror att jag skulle ha match dagen efter, för jag vet att jag bara skulle jogga, inte  löpa. det var verkligen jättejättekallt, men jag hade ändå mina löpartights på mig - och det var så skönt! men att ge sig ut  på nya vägar en mörk och kall kväll när det inte var en kotte ute och det var snö överallt, vilket var vääääldigt vackert, och allt såg likadant ut - nej det var inte så smart! tackvare mitt älskade lokalsinne kom jag inte på villovägar - men det hade kunnat sluta illa. även den kvällen hade jag den där underbara känslan i kroppen, kanske var det andra muskler som fick jobba då det var så hiskligt halt. varför ska just jag hållas borta från det jg älskar mest av allt?

den här dagen har jag tillbringat nästan helt i min ensamhet. jag har tagit min promenad, tittat på dåliga tv-serier, sovit och tittat på film - med endast min söta kissemiss som sällskap. hon och jag har kommit varandra riktigt nära ska jag säga er! när mamma kom hem från sitt äventyr med jobbet och jag berättade en sak som gjorde henne glad bestämde hon att vi skulle gå ut och äta. hej thaimat! det var länge sen. och jag har varit duktig hela dagen, om du förstår vad jag menar..

när jag var ute och gick hände det en lite läskig sak, mina vänner. när jag gick förbi båtbryggorna vid bockholmen gick det små fågelungar på vägen. jag vet inte vad det var för sort, men de ser ut som kanadegäss, fast mindre liksom. jag tänkte att jag kan väl gå vid sidan a dem - men det tyckte inte föräldrarna! en av fågelfan fläg upp mot mig och bet mig i ryggen - skönt värre, och rädd blev jag! det kom fram en tant med en hund efteråt. jag tror att hon var ganska virrig, för hon frågade om jag trodde att jag hade fått fågelinfluensan nu. men man vet jualdigt, håll er undan!

hej saknad, och hej längtan! det är många saker som kan hamna under de där två känslorna just nu. saknade av louise, och allt som var förut, saknaden av johan och allt mys i skolan, längtan efter bättre väder, längtan efter tunisienresan, längtan efter att allt ska bli som vanligt igen. saknaden efter, hör och häpna, vintern som jag älskar så mycket, längtan efter mormor och saknaden av sällskap. sen finns det två saker som kan placeras under båda känslorna. den första är handbollen, träningen och allt däromkring. allt som jag saknar när min rygg är ett enda helvete. bara enkelheten att kunna gå ut på picknick, nejnej, jag kan ju inte sitta plant på gräset utan att få ont liksom! den andra saken, eller saken och saken, vet ni om - och du också hoppas jag, hjärtat.

och det är eken cup! hade någon missat det? nej, knappast! det är sol, värme, gräsplaner, handbollshunkar, vattenkrig och världens mysigaste stämning! heeeeello! we like! på något vis är det dock inte samma sak i år. okej, det kan ju bero på att jag inte spelar, men det är något annat. de har placerat alla a-ungdomar upp på plastgräset, vilket gör att vi blir helt isolerade från övriga turneringen. just nu är det ju bara yngre där nere på gräset - men vi missar ju ändå gräslukten, trängslen och det irriterande men ack så charmige speakern i speakertornet. han har suttit där varenda år sen jag började spela, och jag, mia&erik kom idag fram till att den dagen han slutar vill inte vi spela eken längre - det är ju värre än julafton utan arne weise! nej, imorgon kommer juniorerna och seniorerna in i spelet - då blir det paaarty! oj vad vi ska hänga på det riktiga gräset, oj vad vi ska spana handbollshunks, oj vad vi ska ha vattenkrig på riktigt (markus) och oj vad vi ska njuta av eken cup!

det gör ont att sakna någon, riktigt ont. jag harmånga gnger om lovat mig själv att sluta älta det här ämnet i bloggen, men samtidigt mår jag bättre av det. jag mår bättre av att skriva om det, det blir ungefär som att berätta om det. skillnaden är att när jag skriver det i en blogg så är ingen som låtsas lyssna och egntligen tänker på någonting annat. det är ingen som låtsas visa medlidande och säger "det löser sig hurru, ska vi kolla på tyrold nu?" eller liknande. nej, här får jag inte det bemötandet. sen om någon läser eller inte, bryr sig eller inte - det ger jag fulla fan i. men åter till ämnet, ont gör det. det är liksom en spridande smärta i bröstet, vilken övergår i illamående som så småningom formar sig som en klump i halsen. då startar det där frenetiska sväljandet för att slippa känna tårarna rinna. för att slippa känna sig sådär hopplös, ensam och övergiven. och som svar på vissa funderingar, nej - jag har fortfarande inte kommit över den värsta smärtan.

handbollhandbollhandboll <3 . jag vet inte vad jag ska ta mig till - jag vill bara tillbaka, och det nu på en endaste gång! jag saknar handbollen så mycket att jag bara vill gå sönder. (observera, ej samma saknad som tidigare stycke handlade om - men väl samma yttrande). jag vill också spela eken, jag vill också sommarträna, jag vill också spela minihandboll, jag vill också springa miln och backintervaller. hör ni? jag saknar milen och backintervaller - då har det gått långt! jag har ju sagt att jag ska gå till aik igen, men nu tvekar jag igen. spårvägen hjärta, liksom. jag vill inte släppa taget. jag vill inte gå tillbaka. det jag minns när jag tänker på aik är trassel, oseriösa spelare och tränare, förluster och irritation mellan spelare och ledare. jag saknar vissa i laget massor, riktigt mycket - men jag tror inte att det är värt det. jag tror inte att jag kommer njuta av att spela i aik. jag känner mig så kluven - men det känns som att jag ger upp om jag lämnar spårvägen och går tillbaka. det känns som att jag ger upp och lämnar allt som jag har kämpat för. nog för att allt är bort ändå. jag var ute och promenerade imorse, och promenaden övergick i jogging. jag joggade i fyra minuter innan jag mådde illa och helst av allt hade velat lägga mig ner och flämta. hur mycket kommer jag inte få jobba för att ens ha konditionen för att klara ett vanligt handbollspass. jag skulle bli så lycklig om min sjukgymnast på måndag kunde säga att jag fick börja med fysen igen, så att jag kunde jobba med den hela sommaren och ha ett hyffsat utgångsläge i höst iallafall. kul liksom att komma ner i höst och då få börja kämpa för att öka på kondition och styrka - nej tack till det liksom!

hola och hej - första sommarlovsdagen! jossis inledde sitt sommarlov med att ställa klockfan på 08.15 för att bege sig till skoln och lämna tillbaka x antal böcker - vilka hon annanars skulle få betala dyra böter för! och den osaliga tiden då? jo, hon skulle möta upp sin vän johan, som hade samma problem, och lilla johan skulle åka till tyskland halv elva. kulkul! men visst, att gå upp tidigt för att träffa johan en sista gång innan vi skiljs åt, det kan jag gå med på - men när helvetet försover sig och missar bussen och jag får lämna både hans och mina böcker, då jävlar. johan, ibland vill jag bara strypa dig - du sabbade min första sovmorgon i onödan! en rapport från danderyds gymnasiums skolgård såhär första sommarlovsdagen; tomt och ödsligt. det ekade när jag gick där, och i cykelstället fanns bara en cykel, vilken saknade framhjul och var allderles säkert totalt övergiven för alltid. runtom skolan fanns dock andra saker - såsom champangekorkar, trasiga ballonger, serpentiner och paljetter - hejdå danderyds gymnasium, vi ses den 28 augusti klockan 8.10!

idag har jag bestämt mig. jag vill inte vara ledsen och nere längre - iallafall inte så att någon annan ser det. jag har tillbringat dagen på gubbängsfältet och eken cup tillsammans med mia, framförallt, men även mitt sötnötiga aik-lag. det är med blandade känslor jag idag offentliggör att jag kommer tillbaka till er i höst, tror jag. eller alltså, helst av allt vill jag vara kvar i spårvägen, det vill jag att alla ska veta, men jag tror att jag behöver en liten mjukstart när jag kommer tillbaka efter skadan - om jag kommer tillbaka. visst skulle jag kunna få den starten i spårvägen också, men den mjukstarten skulle bestå av att jag bara får delta på vissa moment i träningen och att jag skulle få träna mina extra rehabliteringspass förutom de fyra vi redan har. då tror jag att jag helre leker i aik och rehabbar parallelt med en lägre träningsdos som inte är lika hård - vilket gör att jag kan vara med hela träningarna, förhoppningsvis. men bara så att alla vet så är min plan att åter bli blåklädd, men det beror såklart på hur konstulationen ser ut i juniorlaget 90/91 hösten 08. den som lever får se!

jag har ännu en anledning till att vara glad; igår bokade min mor och jag vår resa. vi ska till tunisien hon och jag, fy fabian vad det ska bli mysigt! 4 till 10 juli överlämnar jag sverige åt er, så tar jag hand om norra afrika! eller ja, hotellet iallafall. jag tänker nämligen inte lämna det av rädsla för att bli såld för några kameler - även om johan så snällt har lovat att komma nerridande på en vit hingst och köpa tillbaka mig om jag inte närvarar vid skolstarten.

okej, det är en fastad jag bygger upp med alla dessa glädjeämnen - jag är inte helt glad ännu. det får ta sin tid - jag får stå ut med det. men, heja sverige - nu är det eken cup och där använder vi den uppbygdda fasaden flitigt!

det är sommarlov, det är nu vi förväntas vara glada alla barn. men icke, jossis är ledsen. även om hon tar rådet från johan på alvar; bryt ihop och kom igen. jag är i bryta-ihop-stadiet, även om jag inte visar det bland folk. men det kan vara bra att ha i åtanken, om någon undrar varför jag inte är helt som vanligt.

förlåt för att jag inte räckte till. förlåt för att jag inte vill prata. förlåt för att jag inte vill vara ute och leka. förlåt för att jag förstörde allt. förlåt för att jag inte kan släppa taget. förlåt för att jag fortfarande drömmer. förlåt för att jag gråter. förlåt för att jag saknar. förlåt för att jag inte tänkte mig för. förlåt för att jag inte tecklade situationen bättre. förlåt för att jag inte duger. för låt för att jag inte kan vara glad åt ommarlovet. förlåt för att jag bara sitter hemma. förlåt för att jag inte är perfekt.

jag hatar att se lyckliga par hålla varandra i handen. jag hatar att höra låtar som handlar om kärlek. jag hatar att känna mig besegrad. jag hatar att känna mig övergiven. jag hatar att jag mår som jag gör. jag hatar att jag varke vill äta eller dricka. jag hatar att det blev såhär. jag hatar att jag vet varför. jag hatar att jag hade kunnat göra någonting åt det. jag hatar att jag gråter hela tiden. jag hatar att jag har en tröja som luktar på ett sätt som får mig att minnas. jag hatar att jag inte kan visa uppskattning mot mina vänner och min mamma som bryr sig om mig. jag hatar att jag saknar dig och jag hatar att jag tycker så mycket om dig. jag hatar att jag bloggar om det här.

hola sverige! nu är det soligt och vi är ju ute mest hela tiden - inte så mycket bloggskrivande och sådant alltså! men vi har ju trevligt, och det är huvudsaken. Vi har ägnat oss åt picknick, nationaldagsfirande, myskvällar, fotbollstittande, party, fika, shopping, solning med mera - thanks god for life!

nu såhär i avslutningstider ägnar vi stora delar av lektionstiden åt betygssamtal och liknande. som de flesta redan vet så är jag fortfarande helt utom mig av ilska, på mig själv och min prestation, vad det gäller matte b, och idag kom en liknande bomb. jag har verkligen lagt ner min själ i bilden och kämpat för ett mvg och när jag pratar med henne idag säger hon att hon har valt att sätta ett vg på mig. jaha, säger jag, och frågar vad jag skulle gjort för att få mvg. då tar hon tag i en av mina blyertsteckningar, ett porträtt avritat från en bild i en tidning, och säger att den är för ljus. jag blir jättetjurig och får lust att slänga min pippi långstrumpskulptur i marken. då tittar hon på den och säger - "fast den där är ju för jävla bra... jag behåller den här och ser över ditt betyg ännu en gång". ett vg i bild - det är nästan värre än ett vg i matte b - jovisst! men det har varit en lite bra dag vad det gäller betyg iallafall. på engelskan fik vi tillbaka nationella, och jag fick vg på alla delarna! "vg i engelska, bra jobbat, eeeeller?" kan nog en del tänka nu - men engelska är mitt värsta ämne och på de inledande diagnoserna hade jag ett solklart ig - så visst blev jag glad för det! men blaha - inget mer betygstänkande nu - det blir jag bara deppig av.



nu sitter jag och väntar på att mammi ska komma hem så att vi kan äta. det är min mattdag idag och sen ska jag bege mig bort mot näckrosen och min viktor <3. åhå, jag tycker så fantastiskt mycker om dig min pluppie! PUSS!