mormor, min älskade mormor! i fredags fick jag en superimpuls och ringde henne. när vi la på en timme senare hde vi bestämt att jag skulle åka till henne med halv elvatåget dagen därpå och tilldringa helgen där. när jag kom fram till örebro var jag trött, kall, hungrig och illamående efter resan och tågbytet med snökaos - men det är lugnt, jag överlever! vi hade det allmänt mysigt i två dagar. jag var ute och sprang, vi tittade på melodifestivalen, spelade kort och satt uppe och pratade halva nätterna. nu vet jag allting om hennes kärleksliv genom åren, och hon vet allt om mig. hon chockade mig rättså rejält när hon sa att hon hade haft sex första gången när hon var femton, med en trettioettårig busschaufför som körde henne till skolan varje dag och som hon var förälskad i. han var gift och hade barn, men trots detta var de tillsammans i tre år. jag höll på att trilla av stolen - hon är ju för fasen född 1929! höll man på så på den tiden? jag trodde att man var otroligt kysk och inte närmade sig en kille förrän det var dags att gifta sig, här hör ni att historia inte är mitt starka ämne! när morrmors mamma fick reda på att hon hade ihop det med torsten, busschaffisen, skickade hon henne till en skola i felingsbro, där hon träffade morfar. de var tillsammans och gifte sig och fick mama och grejer i cirkus 29 år, innan hon blev kär i sin gynnkolog och de gifte sig. så när han dog -94 blev mormor singel för första gången sen hon var 15! då sörjde hon honom i åtta år, innan hon blev kär i en gift man. han är dock väldigt religiös och ville inte bedra sin fru, så nu håller mormor på och glömmer honom, jag fick inte ens veta vad han hette! sen sa hon "jossan, du är som jag. du är också beroende av kärlek, och jag vet att du letar efter en pojkvän nu." då hade jag inte sagt någonting om mig själv ännu, så där chockade hon mig igen - hon måste vara cynsk! hon rådde mig till att leva livet, playa alla killar och ha sex med allt som rör sig - i princip. men det är inte jag. det är inte alls min stil! det var då jag chockade mormor tillbaka och berättade att jag aldrig har haft ett one night stand. jag har fått nästan illamående reaktioner när jag har berättat vad mormor berättade för mig - men det gäller inte mig, hon och jag är som vänner, bara det att det skiljer nästan 61 år mellan oss.

handbollen den gär veckan har varit trevlig måste jag säga. min absoluta favorittränare magnus har haft oss både måndag och tisdag och det har varit allmänt roligt, trots att jag fortfarande tror att jag ska dö hela tiden på grund av mitt sängliggande förra veckan. vi sprang i måndags. ett var runt, tur och retur mälarhöjdens tunnelbanestation och sen varvet igen. jag tycker att det var otroligt svagt att det bara var jag och bg som sprang hela rundan. jag såg inte skymten av de andra någon gång, men likförbaskat var de där inne när jag kom in - riktigt svagt. och igår gjorde jag en sån tabbe! jag var så stressad av någon anledning, jag har ingen aning om varför. men när jag skulle tejpa mitt  stukade finger som gör så ont så måste jag ha varit i en annan värld. det gjorde så otroligt ont hela träningen, men jag struntade i det och fortsatte. när treäningen var slut upptäckte jag att jag hde tejpat fel finger! hur lyckas jag? nu är mitt stackars ringfinger helt jättesvullet igen iallafall, skönt att vi fik vilodag idag!

vidare funderingar; jag fikade med malin igår. vi satt på 'kaffe med mjölk' i massor med timmar. vi pratade om förra helgen, om pojkar och om massa annat som ingen annan behöver veta vad det är. malin är en av dem som propagerar starkt för att jag ska släppa loss lite mer. men om det är en del av mig att vara lite mer 'skötsam' , ska jag bara ändra på det då? och bli någon som jag egentligen inte är? det handlar inte om att jag inte vågar - det handlar om att jag inte vill, helt enkelt. det kanske är alla andra som ska lugna ner sig några kilon istället. mitt nyårslöfte är dock att jag ska släppa mer på mina gränser, ja faktiskt inte ha några fasta principer alls längre, så länge allt känns rätt. jag har ännu inte haft något tillfälle att uppfylla detta nyårslöfte - men det kvarstår och jag har inte brutit det.

efter en lång pause har jag återigen lyckats orientera mig till tangentbordet. som mina närmaste vet så har jag inte tillgång till någon dator för tillfället, eller jo, men den tillhör min bror och jag är inte önskad i närheten av den mer än vid nödvändigt skolarbete. men jag måste erkänna att jag har gått och funderat på vad ja skulle skriva här om jag hade möjlighet - nästan varje dag! det brukade jag göra förut också, sitta och klura på utvalda meningar som jag skulle använda mig av och bygga dagens inlägg kring. idag har jag ingen plan, så allting får bara flyta på. jag kan ju resumera lite av vad som har hänt sen ni hörde av mig sist, ni som bara har inblick i mitt liv genom bloggen. jag har fyllt år! jag är sjutton nu och har haft fest för endel folk hemma i min lägenhet. shit, jag kommer ihåg att jag har sagt förut: 'det har var sista gången', jag har sagt det två gånger tidigare faktiskt! men i lördags öppnade jag mina dörrar för hela sverige. jag hade ingen aning om vilka som skulle dyka upp, eftersom att louise höll i det hela. eller jo, jag visste att louise, malin och min granne peter var självklara - och så hade jag fått höra att en viss grabb inte skulle infinna sig av den anledning att han inte ville träffa mig. jag vet inte varför, jag jag har inte pratat med honom - vill han något får han komma till mig efter det uttalandet. jag tror att de flesta hade trevligt faktiskt, trots att det var ovanligt många som grät. först grät malin, hon storgrät inne på mitt rum efter att ha 'pratat ut' med bl. vilken soppa. efter att hon hade kommit på fötter igen, och druckit lite för mycket för att dämpa sina sorger hoppade hon på johan, som också druckit en smula för mycket. efter en tids hångel på mitt vardagsrumsgolv var jag olycklig och jag vet inte varför, men jag tror att det var därför, som johan sedan satt och grät nästan resten av kvällen. när han skulle 'prata ut' med mig började jag också gråta. och när vi satt i mitt trapphus och försökte förstå varandra kom tim nedrusande i tårar - louise hade kommit ut i stt rätta jag - det jag som hänger på alla pojkar i lägenheten. sen började vissa spy, och denna skandalnatt slutade med att några hade sex i mitt badrum - övriga detaljer lämnas ut mot lämplig muta.

efter den kvällen&natten har jag varit sjuk. jag har varit hemma i stort sett hela veckan, bortsett från i måndags och franskprovet igår. jag har tittat på sex and the city mest hela tiden. jag fick hela boxen med alla säsonger när jag fyllde år - det är bara åtta osedda avsnitt kvar nu i skrivande stund! och vår ena katt har lämnt oss, och det är mitt fel. vi skulle förflytta dem till pappa, våra tv små katter, när allt folk skulle komma hit, men tjockis ville inte samma sak. han fick upp gallret på buren och smet. när mamma och leo hittade honom några dagar senader var han rättså illa där an, troligen påkörd av en bil. avlivning av veterinärens råd - och vi lydde det för hans egen skull. mina skuldkänslor jämtemot tjockis, min lillebror och inte minst mot min egna kvarvarande katt, swea, som nu har mist sin livskamrat är oändligt stora - förlåt allihopa! det händer inte speciellt mycket i mitt liv. jag har ännu inte hittat någon pojke, inga relovutionerande resultat eller prestationer inom handbollen och skolan bara flyter. inga kompisar verkar bry sig om mig, inte ens hon som sägs vara min andra hälft - så jag har nog inte så mycket mer att bekänna i nuläget. eller jo, jag tackar jonny som presenterade mig som en av hans bästa vänner. jag vet inte om det var efter en del drinkar, men det värme mitt hjärta iallafall! tack så mycket vännen!

vidare funderingar; ni vet inte hur lycklig jag är över att vi fortfarande har snö i stockholm! jag älskar snön, jag älskar vintern, jag älskar stockholm - och framförallt - jag älskar när stockholm är täckt av snö! det är så vackert att jag nästan börjar fundera på om jag lever i en saga eller liknande. jag tror att jag ska försöka arrangera minst en vinterdejt innan snön försvinner, det har varit på tok för lite sådant för mig! PUSS!