Nu för tiden känns det som att det som tidigare klassades som personliga svackor istället har blivit vardag, och till följd av det har det ursprungliga vardagstillståndet blivit ytterst sällsynta ljusglimtar. Jag vet dock mycket väl när det är dömt att gå uppåt och nedåt, för det mesta. Handbollen får mig så gott som alltid på gott humör, träning över huvud taget faktiskt. Då släpper jag allt. Just därför känns det lite pissigt att mamma skyller den här nedgången på för mycket träning - känns ju inte som att jag vill dra ner på den då? Jag mår som sämst när jag tänker på skolan, eller framtiden. Då siter paniken och ångesten långt upp i halsen - jag räcker inte till och alla ork, energi och lust försvinner. Så känner jag allt som oftast även då jag kommer till skolan, där blir jag ju liksom påmind om det hela tiden. Planen är då att sitta av tiden och sedan åka hem igen - bäst om ingen ens pratar med mig, med risk för en känslomässig kolaps och gråtanfall. I skolan finns det dock en räddning - Johan. Jag behöver det, allting. Jag mår bra av dig.

Som sagt skyller mor på träningen. Hon vill att jag ska dra ner drastiskt, alternativt äta dubbelt så mycket - hon tror att jag äter för lite. Det tror inte jag. Eller ja, lite kanske, men inte så att det ska kunna orsaka allt det här - och jag jobbar på det. Det som skrämmer mig lite är att tillochmed handbollen blev för mycket igår. Allt kändes överväldigande, för mycket och för stort. Kroppen skakade och klumpen i halsen växte. För en gångs skull lyssnade jag på kroppen och gick av - jag tror att den ville mig något. Efer att ha suttit och tittat på merparten av träningen fick jag dåligt samvete och gick iväg till nautilus och körde slut på mig - då mådde jag bra.

Högskoleprovet, underbar start på lovet. Not. Så här tidigt har jag inte varit uppe på väldigt länge! Låt mig påminna er om att min tidigaste morgon i skolan är 9:35. Nu har jag äntligen hittat en lämplig karta, så att jag vet var på universitetet jag ska - det känns ju lite bättre iallafall. Ska lägga in en film i ipoden för alla pauser också. Lunch är även bra att ha, och några äpplen kanske. Sjukt otaggad.

Igår var vi inte heller så taggade. Första halvlek var inte kul alls, och jobbigt var det. Det kändes som på köttarfysen, när hanna höll mig om midjan och jag skulle springa - så fort gick det. Jag gick av första halvlek med en nolla i målprotokollet, trots att jag spelat på vänster. Bra! Då blir man ju ännu mer pepp på en halvlek på högerkanten, men där hände det grejer! Vi började ha lite roligt - och jag hade väldigt roligt; det är rätt bra jobbat att göra fem mål från högerkanter på en halvlek - faktiskt. Bra jossis! Tilläggas bör väl också att vi vann med 31-12 - fortfarande obesegrade!

Sen ville jag inte åka hem, jag orkade inte helt enkelt. Synd att jag inte hade något val, och att vi har fått amaryllisarna som vi ska sälja; 100 kronor styck - någon som vill ha en fin julblomma? Jag cyklade med alla på styret hela vägen hem - det var inte så jätteroligt.

Det vände i söndags, och började gå bra igen - trodde jag ja! Träningarna den här veckan har gått så mycket bättre än tidigare, bättre än på väldigt lång tid faktiskt. Laguttagning till a-laget på söndag idag; jag är petad. Varför blir det så? Och än mer; varför just nu? Jag behöver verkligen inte det här. Det mesta är verkligen botten ändå. PMS kallas det. Och nej, jag blir inte arg och irriterad - jag blir närmast deprimerad och gråter mest hela tiden. Jag hittade en väldigt träffande beskrivning på en länk från vårdguiden: "En del hamnar i ett depressionsliknande tillstånd veckan före mens med känslor av meningslöshet, utanförskap och hopplöshet. Det är också vanligt med oro och ångest eller aggressioner som är så starka att kvinnan hamnar i konflikter som hon normalt skulle undvika." No shit liksom. Meningslöshet, utanförskap, hopplöshet och depressionsliknande tillstånd - tur att det bara är var fjärde vecka, annars hade det ju varit jobbigt.. Idag var jag riktigt stolt över att jag lyckades få mig själv att åka till skolan. Uppsvällning är en annan grej. Min värsta fiende just nu, hormonet gestagen, gör att vätska ansamlas lite här och var - det är ju alltis skoj att gå upp i vikt liksom. Prima.

De hade lite "bra tips" på sidan jag hittade. Det här tyckte jag var ganska komiskt: "Försök se det positiva som PMS faktiskt kan föra med sig. Om du har svårt att visa ilska i vanliga fall vågar du kanske säga ifrån nu, om du förtränger känslor resten av månaden kommer de upp till ytan nu så att du kan bearbeta dem. ". Humor, verkligen. Jag har då inte svårt att visa ilska i vanliga fall, och om jag tar tag i någonting över huvud taget nu så börjar jag gråta. Tack för tipset!

A-lagsmatch. Det är ju matchvecka, så att säga! Idag var det dags för a-laget. Jag blir lika glad varje gång jag får vara med, och idag fick jag mer speltid än vanligt - och det gick bättre än vad det brukar göra! På rätt väg måntro? Seger mot tumba med 26-25, efter en väldigt nervös och frustrerande stund i slutet. Mycket folk på läktarna också - jättekul! Efter matchen stod hanna och amanda och väntade utanför - vad glad jag blev! Vi pratade, och tiden gick, och jag kom hem sent som vanligt. Nu är jag mer än trött och ska gå och inte sängen - efter de obligatoriska sidorna i brott och straff (den måste väl vara slut snart?!)

B-lagsmatchen igår skippar jag att skriva om.

Forskardagarna idag. En föreläsning om universum och en om ordföljden i svenskan - gissa vilken jag uppskattade mest? Jag pratade med Johan innan jag gick och la mig igår. Då sa han att vi skulle på en föreläsning 12. Alltså låg jag och slöade i soffan efter frukost. Strax efter tio hör jag ett sms komma. Lite senare orkar jag resa mig för att läsa det. Från Johan: Vi ska på en föreläsning 11, samling halv! Fart det blev på mig! Tack för den liksom. Omplaneringen berodde på att grabbarna ville ha donken till lunch mellan föreläsningarna. Jag ville ha sushi med pappa - mums!

Nu sitter jag och kämpar med en laborationsrapport i kemi - jag förstår inte, på riktigt! Jag chansar lite, trots att det inte låter som en vettig lösning - men vad ska jag göra? Lämna in den utan lösning? Inte så bra. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ner på den här rapporten nu. Tack för att vi fick den uppflyttad till tisdag! Om någon har gjort den och har koll får ni ju mer än gärna hjälpa mig lite! Har även massor med annat att göra. Vad fick mig att tro att jag inte hade det och kunde chilla hela helgen? Eller nej, jag chillade inte - jag skötte hemmet! Det gör jag nu också. Mamma kom hem igår, men hon får inte lyfta, anstränga sig eller bli stressad på något vis. Jag vet inte om hon spelar lite på det där - men jag har fått ansvaret för verkligen allt här hemma. Maten visst, den sköter jag oftast i vanliga fall också. Men hallå, källsortering, tvätt, inhandbling av mat och typ ALLT annat också? Medan hon bara sitter. Vad händer liksom?

Jag har fått kännedom om att min bror har hittat in på min blogg. Jobbigt tänker ni, men jag har faktiskt inge hemligheter för honom - välkommen hit bror!

nyss hemkommen från match med b-damerna borta mot almunge. utan avbytare. jag kände mig inte alls trött under matchen, kontigt nog, men nu kommer det. grejen med att spela non-stop är också att man inte dricker på hela matchen. det blir som intervaller i 60 min utan vatten - hur bra mår man av det? jag mår väldigt illa och känner mig svimmfärdig iallafall. domarna tyckte inte om mig; de dömde bort fem mål för övertramp - och det var INTE rätt, det var till och med motståndarlaget överens med oss om efter matchen. surt. surt känns det även att jag brände tre fria kontringar, på olika sätt sista tio, och ett bra kantläge - riktigt bra snackar vi då. tre godkända mål fick jag med mig - men om man lägger till de fem felaktigt bortdömda och de solklara kontingarna som måste sitta skulle det blivit elva - det hade varit någonting det!  men fem bortdömda, det är skandal.

nu ska jag inta soffliggande läge, lite lasange, repriser av grey's anatomy och desperate housewives - sådant som vi missar när vi tränar på bästa sändningstid - och så ska jag svepa ett antal flaskor vatten. jag känner mig skakig och vill spy. jag tror att en massage skulle göra gott, samt en värmekudde, eller flera. filt och katt tack! låg prioritet på fysikuppgifterna nu.

förresten, vi vann med 24 - 15. de dömde nog bort så mycket, både för mig och andra, för att göra det hela mer "spännande"

innan jag blir svettig har mina träningstights en tendens att vandra uppåt, för att till slut inte alls synas under t-shirten. detta tycker vi inte alls om, och därför använder jag vårt eminenta handbollsklister till att helt enkelt klistra fast tightsen. fantastiskt smart! idag blev det dock aldrig tillfälle att ta av dem efter träningen. istället åkte mjukisbyxorna på över dem, och hem på cykeln bar det. då det är höst numera är det även kallt. klister + kyla = stenhårt. det fick jag erfara när jag skulle ta av mig tightsen  - jag fick mig en vaxning helt enkelt. och nej, jag smetar inte klister innanför hela byxorna - även om det nästan vore värt att testa någon gång - jag sätter små duttar nängs med kanten bara.

hur kallt det än är, hur dimmigt det än må vara, hur mycket regnet än öser ner och hur mycket jag än tvingas cykla i det så älskar jag hösten. dofterna av blöta löv, svamp och brandtunna är gudomlig, för att inte tala om färgerna. och mysfaktorn! vårkänslor in my ass, det är på hösten kärlekskänslorna sprudlar som mest! hösten <3