jag överdriver verkligen inte när jag säger att jag har längtat efter det här lovet. varenda gång jag gått upp till skolan, varenda lektion som genomlidits och varenda gång jag fått dåligt samvete över att jag inte sköter skolarbetet - varenda dag enda sen sportlovet tog slut har jag längtat efter det här lovet. nu är det här, och har till hälften till och med passerat. jag har varit hemma mest hela tiden. jag har inte träffat någon, inte använt min telefon sen förra helgen - jag vet inte ens om den fungerar längre - och knappt varit vid datorn. mitt internet hatar mig, och då finns det inte så mycket att göra åt saken. under påskhelgen hade jag en heldag med mamms, promenad in till stan, affärer och bio och sånt. mysigt var det. jag tränade massor också, löpning i olika former och två besök på nautilus, där folk blir sura på mig för att jag blockar upp den enda ställningen med stång i fyrtiofem minuter. elakt.

nu är det slut på det lilla roliga jag hade. mammi har gått tillbaka till jobbet igen, jag har tagit mig i kragen och sitter med matten/fysiken flera timmar per dag och jag har blivit sjuk! ofta jag är sjuk liksom. förkyld och något konstigt med huvudet. jag blir jätteyr och är helt stel i nacken och så. ibland är jag jättevarm och ibland jättekall - men jag har aldrig feber. konstigt det där. men det kanske är bra, då har jag inte så mycket annat att göra än att försöka upphäva mina ig-varningar. jo, sådana har jag fått i både matte d och fysik b. båda kurserna har vi haft i två månader endast, och fysiken har vi varken haft ett läxförhör eller prov i. snällt omdömme.

men jag klagar inte - det kanske är bra att inte träna eller vara ute på en vecka. eller ute är jag ju - jag klarar inte av att sitta stilla. jag går ut och går. långa promenader. igår var jag ute i en timme och idag i två. men man känner sig vääldigt ensam när man promenerar själv. no shit liksom, men det känns liksom extra ensamt att vara ute själv i naturen, kanske till och med en av de mest ensammaste känslorna. annars är ju sova själv, äta själv, gå på stan själv eller sitta ensam i skolan själv tillfällen då ensamheten är stor. en kombination av två ensamhetssituationer, äta ensam i skolan tillexempel, lär ju dock vara värst..

jag förstår verkligen inte hur jag kan vara så trött som jag var idag. eller snarare delar av dagen. det var någon stund där, under kanske svenskan och biologin före lunch och på kemin efter lunch, som jag ade energi och var som vanligt. där emellan, före och efter var jag död. på matten sov jag. egen räkning, då la jag huvudet i boken och slocknade direkt, men det var skönt. tre prov har vi fått tillbaka idag; specialidrott, matte och franska. två mvg och ett precis på poängen g (lyckalycka!!) - ni kan ju kanske själva gissa hur fördelningen låg? det ryktas om att en laborationsrapport i biologi ska in imorgon, och att jag inte har koll på den alls - kul natt? jaa, för nu ska jag springa, reheba min rygg och så - sen kan vi ta tag i blod, nålar och blodgrupper. kaffekaffekaffe.

I'm looking for a love and not a friend
Somebody who can be there when I need someone to talk to
I'm looking for someone who won't pretend
Somebody not afraid to say the way they feel about you

And I'm looking for someone who understands how I feel,
Someone who can keep me real and who knows always
Baby I like to have you in my way
And I'm looking for someone who takes me there,
Wants to share, shows he cares
Thinking on the one that I've been waiting for

Is it you? is it you?
Maybe you're the one I've been waiting for
Could you be the one for me?
Could you be the one I need?

Is it you? is it you?
Maybe you're the one I've been waiting for
Could you be the one for me? (Could you be?)
Could you be the one I need?

I'm looking for someone to share my pain (Uh)
Someone who I can run to, who would stay with me when it rains
Someone who I can cry with trough the night
Someone who I can trust who's hardest right
And I'm looking for someone

And I'm looking for someone who understands how I feel,
Someone who can keep me real and who knows always
Baby I like to have you in my way
And I'm looking for someone who takes me there,
Want to share, shows he cares
Thinking on the one that I've been waiting for

Is it you? is it you?
Maybe you're the one I've been waiting for
Could you be the one for me?
Could you be the one I need?

Is it you? is it you?
Maybe you're the one I've been waiting for
Could you be the one for me?
Could you be this one I need?

Take for grant
How much I care (How much I care)
And appreciates that I'm there
Someone who listens
And someone I can call who isn't afraid of thought to share

Is it you? is it you?
Maybe you're the one I've been waiting for
Could you be the one for me?
Could you be the one I need?

Is it you? is it you?
Maybe you're the one I've been waiting for
Could you be the one for me?
Could you be the one I need?

jag kom hem för fyrtio minuter sen, och jag är helt slut. jag är inte så duktig på klockan alla gånger, och idag var en sådan gång. eftersom min rygg inte fungerar som den ska går jag på pilates en gång i veckan för att göra den glad. i vanliga fall går jag i solna, men idag ville jag gymma först och hade massor med tid och tänkte åka till sickla udde istället - där jag brukar hålla till. halv sju skulle pilatesen börja, då tänker jag 17.30 , och att jag ska vara där 16.30 för att gymma innan. alltså kommer jag dit två timmar innan det börjar - fett kul. trots allt lyckades jag hålla mig sysselsatt hela tiden, men här går jag aldrig med på pilates! den kändes knappt, gud så mesiga övningar det var. efter att ha varit i solna kan jag knappt sitta rakt efteråt - det är så det ska vara! efter en timme där kände jag mig alltså tvungen att stanna trettio min till för att göra egna bålövningar så att inte ryggen blir ond på mig. tre och en halv timme träning - nej jag är inte trött! jag måste lära mig klockan.

många gånger har jag önskat mig en busslinje mellan bergshamra och stan, idag kom den. så värst lycklig blev jag dock inte; den nya linjen hette "ersätter röda linjen". hur kul är det? just den dagen då jag tillbringat fyra timmar på gymmet, inklusive stretch och dusch, och missade tunnelbanan i slussen och fick vänta tio min, just den dagen ska det vara växelfel i fucking mörby centrum, och därför får inte jag åka till bergshamra - någon som förstår logiken? inte jag iallafall! vid tekniska vaknar jag av att en kille, förövrigt inte alls ful att titta på, petar på mig och säger att vi måste gå av tåget, annars hamnar vi i tåggaraget. han log lite sött också. nu ångrar jag mig nästan lite, jag skulle inte banga på att åka till tåggaraget med honom. jag har ju aldrig varit i ett tåggarage liksom...

igår när vi kom tillbaka efter lovet möttes vi av ett hemskhet. på våra skåpsdörrar sitter lappar som säger att vi måste kontakta vaktis för ett nytt skåp och tömma vårat innan fredag, annars kommer det klippas upp. jag blev jättearg och ledsen. vi har jättebra och jättestora skåp, så stora att det lätt skulle få plats två stycken jag där i om det inte vore för mittenväggen. vi har små mysiga skåpsrum med spegel, närhet till toalett, naturkorridoren vår och vägg i vägg med cafeterian - med andra ord; skolans absolut bästa skåp! alla andra varianter finns på starkt avtändande platser i skolan, och de är så små att jag inte ens får in min bag. ett sådant ska vi få istället. eller förlåt, jag har ju redan ett sådant borta med min gamla klass. ett L-skåp, jag vill inte dit. jag delar ju med johan. alltså betyder det att jag och johan ska skiljas, vi blir för trångbodda annars. jag vill inte det här...

gårdagens datum var väldigt betydelsefullt för mig och jag har tänkte mycket på det, men igår fick det passera utan att bli det minsta uppmärksammat och jag nämnde det inte för någon - och jag är väldigt stolt över mig själv.

"i am looking for a love and not a friend"

ångestsöndag på  alla sätt och vis. ångest för att det är söndag, ångest för att lovet närmar sig slutet, ångest för att min rehabvecka inte har hjälpt ett skit, ångest för igår, ångest för mig själv, ångest för min ekonomi, ångest inför mammas födelsedag, ångest för ännu mer födelsedagspresenter och ångest för hela fucking jävla livet. vad är det som händer liksom, sådär ska man ju inte känna. man ska inte känna ångest inför precis allting - varför gör jag det då? känslan av att inte räcka till, tror jag. jag har funderat på det en del och det känns som det enda rimliga svaret. det känns liksom inte som att jag räcker till någonstans. i skolan är jag körd, jag orkar knappt gå dit ens en gång, hemma räcker jag inte heller till för att hjälpa mamma, här glider jag bara omkring. jag känner inte att jag räcker till bland pojkarna - långt ifrån. där känner jag mig bara ivägen, otillräcklig, ointressant och lurad rakt igenom. vännerna, vad gör jag för dem? ingenting vad jag vet. och när allt känns så utom räckhåll dras även handbollen med ibland. det är enda gången jag är riktigt glad, jag blir som ett litet barn i en godisaffär när jag kommer ner i hallen och får en boll i handen, men iband räcker det inte och jag kännde mig otillräcklig där också.

just nu när jag sitter här och skriver ser jag mig omkring och ser att även mitt rum faller samman - symbliskt? kläder överallt. prylar överallt. jag orkar inte. arbetslös är jag också. nu ska jag ut och springa, min kondition duger inte - hejdå.