välkomna tillbaka till vardagen! nu känns det verkligen som att vi inte har haft lov, allt är som vanligt med skola och träningar igen. bara en lite förändring - mitt schema är det bästa jorden någonsin skådat! jag har i nuläget tolv lektioner i veckan, men det kommer nog läggas till kanske tre stycken, min tidigaste morgon är fem över halv tio och min senaste eftermiddag är kvart i tre - sug på den ni! men det är jag värd, såsom schemat såg ut i tvåan - det var ju fullspäckat! jag är bara så glad! och det bästa av allt - jag har bättre schema än resten av min klass! dels har jag specialidrott - vilket bara sker på träningstid i trean, och delas har jag valt att fortsätta med franskan, vilken jag får läsa med ettorna eftersom gruppen blev för liten. och när ligger deras lektioner i språk? jo, på mina håltimmar/annan attraktiv position. ibland är livet värt att leva helt enkelt! det är ju underbart att gå i trean - varför gjorde jag inte det tidigare?

terminen startade på kvarnparksbadet -simning. vi fick veta det på uppropet igår, och reaktionerna var som väntat riktade åt det negativa hållet. det var kallt och jävligt, och vi skulle ägna oss åt livräddning i en utomhuspool - roligt. guldbojen var det som gällde: 100 m valfri simning, 50 m med livboj, hämta en människa på botten och bogsera denna i livbojen 50 m - under åtta min. + 25 m simning med livboj, hämta kompisen på botten och bogsera 25 m - under 1 min och 25 sek. kruxet är att när jag gick in och kollade på internet när jag kom hem stod det att det var en och femtio som gällde för moment två - och att kompisen skulle vara jämnstor. min kompis var inte jämnstor. like always var jag ensam tjej - det gör mig inte så mycket, men det hade klart varit en fördel att jobba med någon i sin egen storlek i det här fallet. jag klarade delmoment ett på 6:30, och tvåan hörde jag inte tiden på, men det var icke under 1,25.

dagens enda teoretiska lektion var fysik - tack för drömstarten! jag fattade noll, kände mig otroligt dum och vill inte alls gå den här kursen. men vet ni? jag ska klara det. jag lovar, jag ska verkligen göra det. det var ändå skönt att vara igång igen - och att träffa pojkarna. herregud vad jag har saknat vissa av er - jag svävar på små rosa moln! jag ska verkligen njuta av det här sista året - innan jag med stort vemod kommer tvingas lämna alla.

till sist kan jag säga att min axel mår väldigt mycket bättre! jag kunde tillochmed skjuta idag utan att det gjorde ont. det gjorde ont för att den var trött, men det högg inte som det brukar! jag är helt klart på rätt väg. och jag pratade lite med tränare olle - det ser ganska ljust ut - satan vad jag är taggad på nästa veckas handboll redan nu! imorgon är de ju vila för mig - mera akupunktur vettni, och då får jag inte träna samma kväll, men jag kommer ner ändå! problemet just nu är att jag inte litar på min kropp, och inte tar i på planen känns det som - och det gillar jag inte. jag har verkligen svårt att lita på folk, det vet jag - men min egen kropp måste jag väl kunna lita på?

sista sommarlovsdagen. jag har kommit på vad det bästa med att börja senare än de flest andra gör är - att man hinner vänja sig vid tanken på skola. det känns inte jättejättehemskt att börja igen. det känns nästan som att jag har skolkat i en vecka eller något nu när alla andra har varit i skolan - men icke. lite ångest dock, för fysiken och projektarbetet, men jag ska klara det. redan innan helgen ska jag lägga upp en plan för projektarbetet - det kommer att bli köttigt, det vill jag lova.

helgen tillbringades i norrtälje på träningsläger. antalet närvarande juniorer var inponerande: sex stycken. efter ett dygn åkte en hem i feber, och varken jag eller hanna tränade på grund utav skador. lögn. jag var med på morgonlöpningen - det klarade faktiskt till och med min axel. fem kilometer + två kilometer till löpspåret, vi fick faktiskt gå därifrån till frukosten, klockan sju på morgonen - mumma när man mest vill ligga och umgås med lagkamrater hela nätterna. jag och hanna fick dock en inneboende i vårt rum första natten - "mamma karin", en förälder till någon i f98/99 eller what ever. mycket trevligt. vi kickade ut henne till natt två.

idag har det promenerats. sista sommarlovspromenaden - det har ju blivit en del sådana. runt brunnsviken, lite småvägar fram och tillbaka - hösten är nära nu. jag vill inte vara ensam då. hösten är nog min favoritårstid, tillsammans med vintern - om man delar den med någon. men jag känner att jag gör det nu - jag har saknat handbollstjejerna hela sommaren. kom igen, nu återgår vi till vardagen!

smärta har varit en stor del av de sanaste dagarna. det började i måndags morse. tandhygenisten - ve och fasa. jag har bara varit hos tandläkare förut, men mor sa att de bara putsar och fixar lite - ingen fara alls! nejdå. hon slet typ sönder hela mitt tandkött när hon skulle skrapa tandsten och in med hela händerna i munnen och ännu mer misshandel av tandköttet när hon gick på med tandtråden. poleringen var inte heller någon trevlig upplevelse. när jag kom hem hade jag så sjukt ont att det var helt obeskrivbart. munnen bara bultade. efter tre alvedon var det bara smärta när tänderna nuddade varandra kvar. kvarstående problem: maten. träning på kvällen och jag kan under inga som helst omständigheter tugga. riktigt löskokta ägg blev lösningen, och mamma lyckades peta ner några mosade köttbullar. redo för träning? nej, men det är bara att gilla läget? långa intervaller mötte mig väl på plats. erik&co borde dö. benen har aldrig gjort så ont - det fanns ju ingen energi! det känns ju lite bortkastat med långa intervaller när man inte kan springa så fort att lungorna ens känns av - bara smärta i benen. kul.

inne i hallen kom nästa smäll. min problemaxel ville trillskas - jeeeeess.. det är ju bara så klantigt. jag vet ju att det blir så om jag ökar i handbollsträning för fort - i det här fallet från noll till hundra. varför gick jag inte ut och kastade mot en vägg en gång i veckan under sommaren? idiot! nu är det som det är. axeln skriker - och jag tystar den med voltarensalva och tung styrketräning - det funkade förra gången? vi får se om det blir några kast idag, kanske en chans att fokusera på försvarsspelet? jag och hanna ska iallafall vara där en timme innan och jogga och värma upp våra scheltna stackars kroppar. hoppas ni får en skönare kväll än vad jag kommer att få!

mamma är ute och reser, och jag är ensam hemma med bror. jag tycker inte om det. skillnaden mellan att vara ensam hemma och att ha bror här är att jag har en till att laga mat åt, tvätta efter, städa efter och ta hänsyn till. visst hatar jag att vara ensam - men det är jag i princip nu också; bror sitter bara vid datorn. jag har tagit tid i smyg. sen mamma åkte igår fram till nu har han suttit cirkus 17 timmar.. det är ju tragiskt! han åt till och med framför datorn, både frukost och middag - lunchen "glömde" han. vad gör man? tragiska människa! som tur är han jag katten min - och hon är sötare än vanligt idag tycker jag. vi har tillbringat mycket tid tillsammans hon och jag, då jag tvingade mig själv till en vilodag. soffan har varit mitt hem. os, läsning, korsord och sudoku - och regn utanför fönsteret. eller okej, jag var ute och gick imorse - det var ju sol ute! det är sant, himlen var blå och solen sken en stund i morse. det fick mig att tänka på hur blek jag är. i mitten av juli hade jag färg, jag var till och med brun, brunare än vad jag någonsin varit enligt mor, men det tror jag ju inte med tanke på förra sommarens tunisienresa. nu är färgen dock borta. jag ser ut som om det vore oktober eller något - inte sommarlov. men vad ska man göra när man inte varit utomlands och sommarlovets sista tre veckor tycks regna bort?

ja, jag var uppe och tittade på handbollen 04.45 i morse. ett bra sammanfattande ord är frustration. så mycket missade lägen, det var plågsamt att se! jag förstår att de är pressade och nervösa och allt vad det är - men helt fria från sex meter - det är inte acceptabelt, inte så många gånger av så bra spelare! och jag ville många gånger strypa annika wiel freden, som missade fyra frilägen sista fem minuterna, och en hel del innan dess. givetvis har alla en dålig dag, men det är svårt att acceptera det hemma i soffan, speciellt när teresa utkovic, den andra högerkanten, satte nästan allt hon prövade på. jag är dock glad att det är igång - jag har längtat så mycket över att även titta på handboll!

handbollen har kommit tillbaka in i min tillvaro på riktigt. i måndags satte vi igång igen - herregud vad jag mår bra av den sporten! fram till och med större delen av september kommer vi köra försäsongsbetonat, med mycket löpning och styrketräning - men det gör mig mindre! en liten bonus är att det är otroligt mycket roligare att köra fys när man tillhör dem som har tränat flitigare under sommaren, en första tillbakabetalning för allt slit ute i löpspår och liknanade! måndagen bjöd på korta intervaller och spänstträning, onsdagen på långa intervaller och igår ägnade vi oss åt att i relativt lugn takt lära oss den femkilometersslinga som vi ska löpa på tid i fortsättningen, för att sedan avsluta med bålträning. det där "relativt lugnt tempo" ger jag dock inte mycket för. tränare erik bestämde takten, och enligt klockorna jag kollade på vid start och målgång låg vi på 25 minuter - vilket är en hastighet att prata om, speciellt på den backiga banan! jag kommer hata den banan mer och mer för varje gång - ingen njutning i den löpningen.

efter en vecka tillbaka i solnahallen mår benen, tjaa, ganska bra. de är stela, ömma och motvilliga till allt vad rörelse heter - jag vill inte känna på den känsla som drabbat de som inte har tränat i sommar! jag känner dock min kropp såpass väl att jag vet vad den vill ha i sådana här lägen - långlöp i mystempo. de gav jag mina ben idag; 12 kilometer i ösregn och halva streckan  i kraftig motvind och backar. regnet började efter knappa 400 meter, och blåsten hade jag i ryggen första fem kilometerna - hade jag känt till dessa faktorer hade jag nog tänkt om. begreppet myslöpning suddades ut och jag kom in på 69 min. det var mitt personliga rekord på streckan innan sommaren, så det är inte helt dåligt ändå! nästa vecka hoppas jag på bättre förutsättningar vädermässigt och lite piggare ben!

jag har fått kvalitetstid med micki i veckan! i måndags kväll kom hon hem till mig för lite sovsällskap - hon efter jobb och jag efter träning. vi sov som stockar och vaknade inte förrän tio. så länge har jag helt seriöst inte sovit på hela sommaren. frukost, tv-pyssel och sedan satte vi på en harry potterfilm - och somnade om igen. vaknade efter två timmar, lunch och sedan var jag lämnad ensam igen. usch vad jag ogillar ensamheten! jag har längtat tillbaka till hendbollen mycket för lagets skull - men den här veckan har jag och micki varit ensamma juniorer,  i gott sällskap av lite damspelare och nittiotvåor. imåndags, när micki inte kom ifrån jobbet var jag ensam - var är alla?!