jag vaknade av värme imorse. som alltid vaknad jag runt klockan sex, det var bara det att det var jättevarmt! temometern visade 23 grader, sol rakt in genom förnstret. för guds skull, det är för tidigt för värme! frukost, och sen gick jag och la mig igen. när jag två timmar senare skulle ta tag i lördagslånglöpet var det 35 grader - i solen kanske ska tillägas, men jag springer i solen, så what ever. tolv kilometer runt ett vindstille brunnsviken där det enda man ser är svalkande vatten - glöm det! jag gick och gnällde lite för mamma, och hon frågade om jag inte kunde springa på nautilus - jag åker ju ändå dit efteråt? jovisst, mer än gärna! där finns det ju fläktar rakt upp i ansiktet också - perfekt! jag upptäckte en anna positiv sak med löpbandslöpning - jag behöver inte ha motivationen för att ta mig framåt - den sköter farthållandet åt mig - det kan ju inte bli bättre när motivationen tryter och vädret är dödande varmt! på displayen kan jag ju dels se hur långt jag har sprungit samt hur lång tid det har gått. visst, det kan jag se på min ipod också, men på löpbandet behövs det bara ett knapptryck och att gilla läget för att öka farten. utomhus krävs det motivation, envishet och en kraftansträgning. i vanliga fall har jag inga som helst problem med att pressa mig i löpningen, men jag är som sagt inne i en fart-motivationssvacka. jag slår här med ett slag för löpbandet! tiden? jag sänkte mitt rekord med ytterligare två minuter och tolv sekunder. fortsättning följer.

på vägen till nautilus satt jag på tunnelbanan och lyssnade på billie the vision and the dancers. jag funderade och kom fram till hur mycket jag egentligen saknar mina riktigt nära killkompisar som jag haft. de där som jag kunde prata med allt om, och fördriva tiden med när som helst. vad hände? jag har ingen aning, jag minns inte. simon, sebastian och sebbe, förlåt för att jag inte hållt kontakten och för att det har gått månader och år. i viss mån gäller det även jonny. jag saknar er faktist. visst, johan och de andra pojkarna i klassen också, men det är ändå inte riktigt samma sak - ni vet inte allt om mig. trots att jag inte umgåtts med er på vääääldigt många månader så känner jag fortfarande att jag litar på er, och att jag skulle kunna prata med er om det var något. känn er hedrade av detta! det är inte många jag litar på nu för tiden. av det kvinnliga könet är mormor och mamma de enda jag litar på i vått och tort, såklart finns det lagkamrater som jag litar på också, men inte på samma sätt. och observera, bara för att jag inte litar på människor betyder det inte att jag inte tycker om dem - det är väldigt viktigt. att jag aldrig lär mig, jag ska inte skriva om mina relationer till andra och inte nämna namn - eftersom jag inte litar på människor,

motivationen till att träna järnet finns absolut där. det är större än någonstin faktiskt. motivationen när jag väl är ute och springer är det jag har problem med just nu. fem kilometer på tid är värst. meningen är ju att jag ska springa järnet de där fem kilometerna, men jag gör fel. förut har jag inte haft några problem med att tänka på något helt annat och bara löpa som fan, men nu börjar jag tänka på att jag springer, var jag springer, hur det känns att springa hur fort jag springer och, värst av allt, jag börjar jämföra hur fort jag springer mot vad jag gjorde förut. det blir ju bara jättejobbigt då. idag sprang jag i och för sig en ny runda, så det är säkert en bidragande orsak till att jag funderade på fel saker idag. det blir liksom så, när jag inte vet precis hur långt det är kvar. jag joggade ner till sas-huset ungefär, sprang 2,5 km, vänder och sprang tillbaka till huset och joggade hem igen. det var alltså början på min 1,2 milsrunda runt brunnsviken. jag har alltså sprungti en mil på min femkilometersdag, då det är 2,5 ner till huset. det var kanske inte så genomtänkt. jag kommer att förbanna det under de långa intervallerna imorgon.

min mobil mår dåligt. den stänger av och på sig själv helt tiden. det går inte att ringa eller smsa mig just nu! det har varit så sen i söndags, och innan dess har det kommit lite från och till i några veckor. jag kan alltså ha missat samtal och sms, som jag inte vet om - bara så att ni vet! idag ska jag gå och be snällt hos tre om att de ska laga den, och att jag ska få en lånemobil under tiden - jag har alla mina kontakter sparade på sim-kortet, som tur är! jag orkar inte hålla på och vara utan mobil och grejer - jag känner mig väldigt handikappad.

min nya kompis är barnkanalen. att komma hem efet träning, lägga sig i soffan under en filt och titta på något så lättsamt som bankanalen - DET är sommarlov. att kunna träna precis när jag vill, hur mycket jag vill, och slippa åka iväg till skolan eller sätta sig med läxor, eller faktiskt prioritera bort skolarbete - det är värdefullt för mig, då mår jag som bäst.

kajsa bergqvist sommarpratar - nu är det soffa och filt som gäller!

gårdagskvällen var helt underbar! efter en lång rundvandring i stockholms stad blev det asiatisk buffé för vikkan, amanda och mig. servicen var praktiskt taget urusel, vi fick betala för kranvattnet och så vidare - men jag njöt av varje sekunde! tiden tickade på, och när vi till slut kom där ifrån var klockan redan halv elva! mätta och belåtna begav vi oss hemåt, efter en tågmiss. innan middagen besökte jag vikkan på hennes jobb - mccafé på kungsgatan. jag var även där på arbetsintervju, min tid på solna ungdomscafé är ju dessvärre över på fredag. för min del gick väl intervjun bra, jag tycker mer synd om den stackare som intervjuade mig - han var så nervös! stammade, skakade och svettades gjorde han. jag vet egentligen inte om jag vill jobba där över huvud taget, men det känns som att jag vill göra någonting. i höst kommer jag inte ha tid helt eneklt, så jag känner att jag borde tjäna in så mycket jag kan nu - jag har ju ändå inget annat bättre för mig liksom. pappa har fixat någon liten extragrej som jag kan underhålla mig med på måndag i alla fall. jag ska sitta i slottsboden och stoppa små pins med en kungakrona i tillhörande askar. mest okomplicerade jobbet som existerar troligtvis - och det är till och med mer betalt än vad jag får nu, på tal om överbetalda jobb.

igår morse var jag på nautilus. min packning dit var ett jäkla stolpskott måste jag säga. först upptäckte jag att jag hade glömt hårsodd. efter lite bedjande i receptionen fick jag en gummisnodd, alltid något! nästa glömda föremål var rena trosor. som tur var upptäckte jag det innan träningen. upptäckten ledde till att jag fick träna utan - för att ha några efteråt. det var en ovan och obehaglig upplevelse - jag har ju löpartights liksom..  tredje saken jag glömt var balsam - snygg jag kände mig när jag åkte iväg till jobbet, och senare intervjun och middagen med flickorna. den mest uppseendeväckande saken inträffade nog ändå när jag skulle duscha efteråt. jah såg att dörren till städskrubben rörde sig lite, men tänkte inte mer på det när jag gick förbi in till duscharna. när jag står där ser jag sedan att dörren fortsätter röra sig, och tillslut sticker en kille ut huvudet och tittar på mig. fort som ögat drog han in huvudet och stängde dörren helt. jag stod kvar ett tag, med handduken jag hade greppat,i väntan på att han skulle komma ut och gå där ifrån, men ingenting hände. han skulle tydligen sitta kvar där inne och låta mig duscha klart. när jag sedan gick för att klä på mig hörde jag hur hans telefon ringde och hurhan väste något om "vi tar det sen". han satt kvar där även när jag gick där ifrån tjugo min senare. då hade det även kommit in andra tjejer i omklädningsrummet - jag undrar hur länge han satt kvar. jag antar att han jobbade där och bara skulle in och hämta något i städskrubben, vilket kankse var slut i killarnas. jag kanske ska tillägga att jag var helt ensam på gymmet - det var bara jag och personalen där. han hade ju en del otur som gick in just när jag kom - om det nu inte var det som var avsikten? mamma är rädd att han satt och filmade och lägger ut det på internet. vi får väl se! jag funderade på att ta mig ett snack med tjejen som stod i receptionen, men en snabb blick på klockan fick mig att inse att jag redan var tvungen att löpa för att inte missa tvärbanan.

busstrejken är ett helvete till påfund. jag cyklar gärna, men inte till och från jobbet när jaghar löpt på morgonen, det spöregnar ochbara är allmänt jävligt. imorgon blir det ännu värre. då står cykling till och från skolan, intervallöpning och spänstträning där på schemat innan jobbet. sen cykling dit och hem- jag kommer dö. tunnelbana finns. men då måste jag åka in till stan och byta, och det tar en halvtimme plus promenad från tunnelbanan. mamma har i och för sig sin första semesterdag imorgon - jag vet att hon vill skjutsa mig...

i två dagar har vårt arbete på ungdomscafét gått ut på att sitta och planera ett eventuellt framtida informationscenter. vi var fem pers plus någon form av organisatör som satt fyra timmar igår och fem idag och diskuterade behov, nyckelpersoner, öppettider, placering medmera. det var lite som att vara i skolan med massor med skrivande och grejer, men tiden gick ändå fortare än vad den gör när vi jobbar med cafét. det fanns dock en kille där som jag höll på att bli galen på. han var för lik mig helt enkelt. han var naturare, idrottare och väldigt korrekt språkligt. så långt var det väl bara bra, men han var envis också, precis som jag, och våra åsikter skilde sig ganska grovt, speciellt första dagen. ingen av oss ville lägga oss, eller ens gå med på en kompromiss i en diskussion. våra verbala kamper blev stundtals ganska grova och brutala - och jag hoppas att jag aldrig behöver träffa den människan igen. kaffe och smågodis är vad jag kan tacka för att jag inte flög på honom fysiskt eller lämnade rummet.