19/1 LÖRDAG

"åh vad skönt!" tänkte jag när jag gick och la mig vid halv tolv igår kväll - "jag kan sova hur länge jag vill imorgon!". jovisst kunde jag göra det av anledningen att jag inte hade någon tid att passa, men tror ni inte att jag vaknar halv åtta och absolut inte kan somna om? jo det är klart! jag låg och skrivade på mig bra länge innan jag satte på musik på mobilen och bara låg och stirrade - och funderade. jag funderade på massor med saker, som gjorde mig både jätteglad - så glad att jag bara ville spring aut ur huset och skrika av glädje, och saker som gjorde mig väldigt ledsen - så ledsen att det blev vått på kudden, och massor med saker där emellan. musiken var james blunt och håkan hellström - och lite oasis - och humöretoch tankegångarna varierade itakt med att låtarna skiftade, det var ett farsinerande fenomen att uppleva. ensam kände jag mig också. det kändes fel liksom - som att det var någon som borde vara där som inte var det - någon särskilld liksom som jag väntade på - men jag vet inte vem! det bara kändes som att jag inte hade sovit ensam men hade blivit då och kände mig övergiven - om ni förstår?

jag träffade malin idag. vi satt på solo ett tag, gick till henne och åkte sedan till hallonberge för att titta på innebandy. vi pratade om det mesta - och jag tror att jag gjorde mitt slutgiltiga övervägande i det beslut jag håller på att fatta - det beslut som kommer att förändra allt - och då menar jag verkligen varenda lite sak! det känns läskigt, så in åt helvete, jag skäms över det jättemycket, och jag är lite orolig för vad som kommer hända - men jag känner mig så lättad över att jag har bestämt mig - tror jag..

med i bilden var även hedvig en sväng, och på innebandyläktaren träffade vi fia, jenny, verran med flera - innan de gick och bytte om för match och jag, mauwlin och fia blev kvar. först pojkmatch - sedan flickmatch. ja, det var ganska segt  särskillt som det var så bra matcher! med träsmak i baken väntade vi sedan på den mycket försenade tunnelbanan innan vi kom till malin för mat - malin, verris och jag. mat, lite handbollstittande på tv och sedan kom hedvig. när alla började gå ut och mötte pojkar tog jag bussen hem - jag ville sova, och det är precis vad jag ska göra nu! efter att ha filosoferat lite.



"my arms keep missing you, who's been kissing you - since you ran away?
my arms keep missing you, i keep wishing you - come back today!"


13/1 SÖNDAG

jag har sagt det och jag säger det igen - jag spårar. det blir bara värre och värre och jag orkar inte mera. skolan är det låg prioritet på nu - imorgon kan jag fastställa mitt första g (eller tillochmed ig) då vi har nationella i fysik a och jag inte har pluggat just någonting. det här spårandet yttrar sig på många olika sätt och det är många saker/personer/sysselsättningar som blir lidande - och jag vill helst inte nämna dem här men jag blir ledsen. jag känner mig verkligen jätteledsen mest hela tiden. okej, där ljög jag - helgen har bjudit på ljusglimtar. lördag kväll hemma hos med malin men bara mys och pizza (stort tecken på en urspårning för min del) gjorde mig så jättejätteglad, liksom att få värma upp till match idag. även elli gjorde mig glad idag när vi stod och väntade på att få gå in på planen. och sen finns det ett glädjeämne till, men det jobbas på att glömmas och bör inte nämnas i offentli media. iallafall, jag mår inte bra, jag är ganske nere just nu och jag har verkligen ingen ork. jag förväntar mig inget utav er, men ni kan ju ha det i åtanken om jag inte är gladast i stan och är grinig och så.

vi hade match idag, som sagt. uppvärmningen gör mig alltid glad och jag blir så taggad. sen sjunker taggningen i takt med att matchen går när jag inte spelar. idag berodde bänknötningen på att det var på tok för jämt för ett inhopp i första, och egentligen i andra också men då hade redan axeln sagt ifrån på återuppvärmningen i halvtid. ett oavgjort resultat som kändes som en förlust och hem i bilen med mamma. det var tyst - jag orkade inte prata och svarade inte henne heller, ännu mera brist på humör och ork. hem, lite negativt datorsittande och ett lååångt telefonsamtal med mauwlin. du gör mig glad och får mig att tänka på annat - tack baby <3

eftersom att jag ingenting orkar eller vill ska jag snart gå och lägga mig på soffan, eftersom mama har vättat mina lakarn och jag inte orkar bädda. imorgon är det fysikprov. jag är så äckligt körd - jag har aldrig suttit i den här sitsen förut. jag ville verklgen försöka, och jag har gjort ett tappert försök, men det misslyckades. sedan är jag sugen på att bara släppa allt och fly till mormor efter provet och fram till på fredag eller något. det negativa med det är dock att jag då äve överger hndbollen - som får mig att bli lite glad iallafall. krama mig

10/1 TORSDAG

jag spårar, fan vad jag spårar. det här är inte klokt. hon som verkligen skötte skolan jättebra, tränade jämt och festade så gott som aldrig - var tog hon vägen? jag vet inte alls, men borta är hon! innan jul var hon borta långa perioder - men nu har hon försvunnit helt. jag har, tack och lov, lyckats styra upp handbollen igen. det var ju inte bara mitt fel trots allt, skador&sjukdommar och sådant shit är också inblandat, men jag funderade ju seriöst på att elda skorna någon gång där under lovet. då blev jag rädd och kände att jag höll på att tappa fästet totalt och blev nästan lite deppig måste jag erkänna. så nu är det bara skolan och allt övrigt runtslarvande och rännande som måste styras upp. skolan är ta mig fan kris nu! jag gör nada prada verkligen. min klass känner inte igen mig, och jag känner inte igen mig själv. nu börjar vi ju med de tunga grejerna - matte d, fysik b och kemi b, jag måste skärpa mig. men jag pallar inte, jag är så less på det! och jag är nog inte den enda, hela klassen verkar totallam. majoriteten sover, antingen på lektionen eller hemma, och vi ärnästan ständigt halvt manskap närvarande - det är ju faktiskt lite tragiskt. men det finns ljusglimtar; jag är medveten om den här urspårningen, jag vill göra något åt det och jag försöker - att komma tillbaka till bloggrutinen kanske är en början? styr upp mig!

lilla bror ska välj gymnasium nu. vi var på teoretiska idag - vilket kaos! till att börja med blev jag tagen för att vara nittiotvåa, självklart eftersom jag var på öppet hus, men alla riktiga nittiotvåor - herregud! jag mådde riktigt dåligt av att vra där. det var ju som att vara tillbaka på alfa - med alla högstadieelever. jag tycker att våra nittioettor i skolan är hyffsat omogna många utav dem - men de är ju vuxna i jämförelse med de där jäkla nittotvåorna! stänga dagy för nyinkommande yngre? ja tack! dock funderar brur på att gå där han med - och det kanske är bra, jag vet inte. jag vill ju ha lite koll på honom ändå, kycklingsyster som jag är.

håll ut - bara en dag kvar till helgen!

RSS 2.0