Yes, det är nu det ska ske; ansökan till universitetet. En timme och en kvart kvar, och servern är tokdöd. Tur för mig att jag gjorde en ansökan igår, men jag vill in igen, lägga till reservval, kontrollera och checka så aatt allt fungerar som det ska. Tänk om jag inte kommer in. Då dör jag nog. Sidan totalvägrar och jag börjar känna mig smått panikslagen. Mamma lugnar och säger att jag kommer in på något av de valen jag har, sju stycken fyllde jag i tror jag? Men tänk om. Jag har ju fler val som jag kan tänka mig, absolut kan tänka mig.

Vi var i skolan idag, mamma och jag, och pratademed massor av lärare. Alla är så snälla och förstående, både mor och jag satt i tårar till slut. Jag har fått vissa specifika uppgifter som jag skalämna in, och de kvarvarande proven i fysik, kemi och franska måste jag gå på - that's it. Jag har skött mig såpass bra under resterande delen av min gymnasietid att ingen av dem ens tvekade till dessa lösningar; jag behöver knappt gå till skolan något mer. Vi träffade Mie också. Det var känsloladdat,men ingav en hoppfull känsla, en gnutta iallafall. Hon försöker få mig att gå på balen, och vara lite i skolan, och att vinna gåsruset. Jag kommer inte klara det, jag måste minska pressen, inte öka den.

Servern fungerar fortfarande inte.