Det har kommit till min kännedom att delar av min klass besöker min blogg, och uttrycker sig negativt angående den också. Sådant blir man ju alltid glad av att höra! Speciellt nu, nu när jag inte ver vad det är med mig. Jag mår verkligen inte bra; pressen kommer från alla håll, inte minst från mig själv, ochenergi har bara tagit tvärslut. De lärare jag pratat med förstår mig och är stöttande, och mamma är en ängel - resten av jordens befolkning går, vilket jag i och för sig redan visste, inte att lita på. Människanärett elakt släkte, vilket är fruktansvärt egoistiskt och bara älskar att gotta sig i andras olycka och sorger - inte minst mina skolkamrater. Nu kommer det tisslas och tasslas ännu mer, men det orkar jag faktiskt inte bry mig om. Jag orkar inte bry mig om någonting längre, inte ens handbollen är rolig. Jag satte mig för att försöka producera något till samhällskunskapen, men det gick inte. Jag fick returmail när jag försökte skicka in idrottsarbetet, men jag orkar inte ens bry mig om att försöka skicka det igen. När jag ändå inte orkar göra det jag ska skulle jag ju kunna titta på lite tv eller läsa, men jag orkar inte. Istället sitter jag bara och stirrar tomt ut, tills mamma kommer och förbarmar sig över mig. Hon vill att vi ska gå och prata med någon, men jag är tveksam.