Vi har precis kommit in från vår nattrunda, eller snarare sista kissningen innan natten. Ikväll ville hon verkligen inte samarbeta, ville icke kissa när matte ville det. Jag vankade fram och tillbaka, fram och tillbaka, och fram och tillbaka med henne där ute - säkerligen såg jag ut som en zombie i mina snabbt pådragna kläder och ruffsiga hår. Gissa om jag blev avundsjuk när en granne i porten mitt över gick ut med sin jätte till riesenschnauzer, går kanske tio meter innan han langar världens vattenfall, och de kan gå in igen. Jag vankar vidare. Efter en stunds vankande är lilla Ebba inte trött längre, vilket hon var innan vi gick ut. Då blir hon pigg och börjar ruscha fram och tillbaka över hela gården och blir uppspelt - inte bra om man vill få fram en kissning. När den äntligen kommer och vi kommer in ruschar hon upp för trapporna - jag har aldrig fått henne att gå upp för dem förut, så det var väl bra egentligen kanske. Nu far hon runt här, och är egentligen bara övertrött. En regel dock; efter lek kommer kiss. Alltså ska jag egentligen ut och genomgå allt vankande, igen?